torsdag, februari 26

Matematik2b

Alltså jag vet inte vad jag gett mig in på, tredje veckan av matematik2b på distans, och jag håller på att bli galen. Matte är helt ologiskt för mig, man ska byta ut bokstäver, som jag inte ens förstår varför dom ens ska beblanda sig med siffror från första början. Och när jag tycker en uppgift är lätt, så blir jag genast tveksam på om jag verkligen gjort rätt, vilket oftast visar sig att jag inte har, så jag har även väldigt lite självförtroende vad det gäller matten. Men jag kanske klarar det här. Det går i vågor, det är lätt och plötsligt svårt, förstår inte hur jag ska kunna lämna detta mönster, för det finns ju med mig hela tiden, upp och ner, hata och älska. Men jag försöker tänka att matten bara är en del av resan jag vill göra, och faktiskt en start för något nytt, men så blir jag arg mitt i allt, för jag kommer aldrig ha användning av algebraiska uttryck, eller geometri, jag kommer inte ha någon användning alls av det!! Någonsin!! Sedan tänker jag om jag inte lyckas med matten, alla svordomar, all energi, allt hopp, bara poff borta, vad ska jag göra då? Så jag måste klara, det finns inget ''inte'' klara, jag bara måste helt enkelt.