Let him know that you know best,

'Cause after all you do know best.

Try to slip past his defense,

Without granting innocence.

Lay down a list of what is wrong.

The things you’ve told him all along.

Pray to god he hears you.

And I pray to god he hears you and,

Where did I go wrong? I lost a friend,

Somewhere along in the bitterness.

And I would have stayed up with you all night,

Had I known how to save a life.

As he begins to raise his voice,

You lower yours and grant him one last choice.

"Drive until you lose the road,

Or break with the ones you’ve followed."

He will do one of two things.

He will admit to everything,

Or he’ll say he’s just not the same,

And you’ll begin to wonder why you came.

jag bara faller tillbaka,
om och om igen.

varit hela skoldagen ut och är nöjd med dagen. Jobba typ en miljoner sidor i matten och sen har jag gjort nå historia prov. Läste ut Anne Franks dagbok på lunchen, fast det är typ 130 sidor kanske? Så tar det ju inte så länge, sidorna är ju inte utskrivna. Den var väl sådär, hon skrev: Det kanske inte låter som att vi har det så dåligt, men tro mig. Alltså, dom levde i en källare i typ över ett år, dom höll nästan på att svälta, dom åt gamla brunabönor, bomber och granater typ utanför deras hus, sömnlösa nätter, dåligt med vatten. Klart man tror henne, vi lever ju som världens miljonerer om man jämnför. Aja, är så jävla trött så nu ska jag vila ett tag sen kommer mamichulo.