- Snusmumrikens vårvisa

Jag vandrar genom skogen en mycket tidig vår,

den vår som jag har väntat på och saknat.

Med himlen full av vingar och jorden full av spår,

av alla kryp som äntligen har vaknat.

Jag går som jag behagar i min gamla gröna hatt.

Jag spelar alla dagar, jag spelar varje natt

och äga vill jag inte, för man måste vara fri,

när man söker nya sånger, en egen melodi.

Jag ville ge en visa åt vårens klara bäck

och tyst musik för månens bleka skära,

små sånger på mitt munspel för varje fågelsträck

och en visa till ensamhetens ära.

Men timmarna försvinna och skymningen blir lång,

och jag kan inte finna en enda liten sång,

som handlar om förväntan och om vårmelankoli,

och om en som går allena och är fullständigt fri.

Idag kliver jag på jobbhelg, tiden går så otroligt fort, känns som om jag nyss jobbade helg. Jag har haft en fast anställning sedan november, och det känns så nyss. Sju hela månader. Och nyss handlade jag julklappar, det var snö ute och jag kände mig ledsen över att inte äga någon skoter. Men nu är det förbi, det är vår, till och med sommar snart. När vinden tar en paus, och molnen står på avstånd från solen, så är det riktigt hett ute. Det verkligen bränner, solens vår strålar. 

Och hemmet är i fullständigt kaos, för här ska badrummet renoveras. Så i hela två veckor är jag utan tillgång till att ta en dusch när som helst. Och jag har så många olika duschar, när jag är kall, när jag är upprörd, när jag har ont, när jag måste tänka och nu helt plötsligt måste jag åka till Andra duschar. Men mamma har ett badkar, så nu får jag äntligen bada bäst jag vill!

Ja må denna tid också gå fort. För när badrummet renoveras betyder det även att kattlådan flyttat ut till vardagsrummet(!!!!!) och deras bajstider krockar oftast när jag ska äta min frukost vid tv:n, vilket är väldigt störande. Om dom bara visste hur det luktade!! Fast det kanske dom gör? Och bara jävlas med mig? Hmmm....

Nä nu ska jag lyssna på musik och bara vara tills klockan tickar till ett ungefär.