skinny love

Come on skinny love just last the year
Pour a little salt we were never here
My, my, my, my, my, my, my, my
Staring at the sink of blood and crushed veneer

I tell my love to wreck it all
Cut out all the ropes and let me fall
My, my, my, my, my, my, my, my
Right in the moment this order's tall

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
In the morning I'll be with you
But it will be a different "kind"
I'll be holding all the tickets
And you'll be owning all the fines

Come on skinny love what happened here
Suckle on the hope in lite brassiere
My, my, my, my, my, my, my, my
Sullen load is full; so slow on the split

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
Now all your love is wasted?
Then who the hell was I?
Now I'm breaking at the britches
And at the end of all your lines

Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?

overneath the path of misery

2011

Ta mina händer, bara håll i dom vad som än händer

Känns tråkigt att uppdatera utan bilder, men har inte så mycket annat för mig. Käkat lite tonfisksallad, jag stod för malagningen idag, mina kunskaper kring mat är väl .. Koka makaroner, skära sallad, .. Öh, potatisbullar och pommes. Så känns faktiskt ganska kul när jag väl fixar käk här hemma, det känns som att jag verkligen är kvinnan i hushållet då! Har även diskat och gjort mig en kaffekopp, så effektiv har jag varit iallafall. Men nu har jag fastnat här, har inte ens orkat ta mig en dusch ännu, har inte ens orkat gå ut för att röka.

Så jag sitter här, längtar bort härifrån, vill bara iväg.
Ta igen mig, vila, sova, glömma tider och dagar.

And you can't understand, I'm twisted inside, I can't explain why.

Sitter och kollar på bilder jag lagt upp på bloggen, intressant må jag säga! Roliga bilder, tråkiga bilder, försöker hitta den allra första bilden jag la upp när jag startade min blogg, men de första inläggen jag skrev har jag tagit bort. Varför? Bloggen drog otroligt många läsare efter första inlägget, där jag la upp en bild av mig själv där jag log och hade en blödande arm. Nu pratar vi alltså 2007. Vad är det med människor att dras till personer som mår aningen sämre? Därför tog jag även bort alla andra inlägg från den perioden, skrev väl för det mesta dåliga saker och skrev alldelens för mycket. Jag gjorde en nystart och försökte bara få fram bra saker av mina dagar, men det var svårt att försöka skriva om något som inte stämde in riktigt, speciellt när det är min blogg och jag borde skriva vad jag vill och inte tänka så mycket på dom som läser och vad dom tycker och tänker. Ja, det gick sådär med mitt bloggande i början.

Det känns ändå helande att läsa de inlägg som finns kvar, och jämnföra med hur mitt liv ser ut idag. Det blev bättre, jag blev bättre, jag är bättre. Jag kommer ihåg hur bitande ilskan blev när folk sa att det skulle bli bättre med tiden, för alla människor upplever en sämre period någongång i livet, ni vet själv hur det känns då när någon kommer och säger att tiden läker alla sår.


Känns även bra att jag kan skriva öppet om allt möjligt, speciellt om hur det var förut och hur det är nu, för jag behöver skrivandet så otroligt mycket. Och att skriva av sig är den bästa medicinen.

Nu ska jag börja röra mig mot jobbet, blir ett kort pass på 5 timmar, känns skönt! pöss

slut som artist!

Midsommaren blev firad i Ale, aldrig hört talats om det, men ett väääldigt fint ställe ute på landet med en massa sköna människor. Vi spelade fotboll på ängen, grillade och gjorde midsommarstången. Sedan så hade vi sjukt tur med vädret, så en del glassande i solen blev det även. Vi höll igång till sex på morgonen, sedan la jag och André oss i en vattensäng, en konstig upplevelse men fungerade rätt bra. Drömde om att jag seglade och simmade, kan bero på att man vid varje rörelse guppade till.

Vi vaknade väl till liv där vid 11 tiden, då var hela gården och huset städat, samt att några höll på att förbereda bakis mat, som i detta fall var våfflor med grädde, jordgubbar och sylt, muuuumma. Vi käkade och solade, sen drog vi väl vid tre tiden? Fyra var vi hemma, däckade i soffan till sju på kvällen. Vaknade till liv ungefär nio, båda tog en dusch och sen for vi en sväng till piteå för att kolla på alla fulla människor. Tog donken mat på hemvägen, sedan slagga där vid två tiden.

Är heeelt färdig, men jobb vankas mellan 12.30-21, så bara bita ihop. Suktat efter en kopp kaffe sen klockan ringde första gången vid 10, så jag kokade kaffe, men vi hade ingen mjölk. Dock hade vi matlagningsgrädde, inte att rekomendera den kombinationen.. Så längtar tills jag kommer till jobbet så jag får ta en fet kopp kaffe med fet mjölk.

Hoppas alla haft en finfin helg, pöss

the enemy

leaning on your fence when you told me
you were gonna make lots of money
be a princess, diamonds and cigarettes
rolling out the carpet to regrets
now you're not so young it's too easy
to be a dreamer, wake up and be free
your clock is ticking fast friend, believe me
you only get one chance, can you hear me

it's not OK to be this way
it's not OK to be a slave

< 3 vill inte säga att jag glömt detta fantastiska band, men nästan!

Better to be hated than love, love, loved for what you're not

Sömnlös natt, vaknat tusentals gånger. Trott att väckarklockan ringt, men det har den inte, trott att bilen blev stulen men de blev den ju inte heller? Sjukt konstiga saker. Sedan har jag drömt om vitt, färgen vitt. Den har varit överallt, till och med musiken var vit? Hur vit musik nu ser ut eller låter som har jag ingenaning om nu i vaket tillstånd, men i drömmen verkade jag kunna skilja på färgglad musik och vit musik. Konstigt.

Ja alla dessa konstiga saker är inte så konstigt, har lärt känna mig rätt bra under alla dessa 20 år och jag kan då säga att anledningen till drömmarna hör till att jag börjar bli sjuk. Hostat ut lungorna och stoppat tillbaka dom några gånger, snorar och nyser. Vid precis samma tidpunkt förra året blev jag sjuk, antar att det hör till stress och sånt där skit. Ska kika tillbaka på det här datumet, för är rätt säker på att det var precis vid den här tidpunkten.

Men jag överlever väl somvanligt, sällan något som verkar ta död på mig. Jobbar iallafall som jag skrivit tidigare hela veckan, vilket oroar mig lite, förklyningen lär ju bara bli värre i och med det att man inte riktigt får den vilan som behövs. Blir att koka upp ingefärs-honungs-té när jag kommit hem, om inte min underbara man har gjort det åt mig till klockan åtta, blink*blink*!

Jaja, 13.30-20, riktigt sköna timmar endå så kommer nog gå prima :)
(lägg märke till min asigtsnygga tröja jag fick av Marianne igår!)

sol, öl och pride!

Dock bara två öl, så blev en rätt nykter dag och kväll och natt. Klev upp ett, gick ut och solade medans André skruvade i sin hojj. Sedan åkte jag och Sandra in till stan för att joina pride-tåget, rös i hela kroppen av att strosa där i ledet. All glädje, all öppenhet och all kärlek! Och hur mycket folk som ställde upp, i alla åldrar. Tummen upp för hur samhället börjar se ut, för tyvärr är det inte så självklart för alla hur ett förhållande ska se ut. Men det var härligt iallafall, vi satt en bra stund i parken i solen och njöt.

Kom iallafall just från Thomas, grabbarna drog vidare för häng med andra grabbar. Inte sååå intressant med allt hojjprat och hojjmek, så lånade en film som jag ska se nu, och som man bara tyyyyydligen måste se. Konstigt att slå på en dvd, är ju liksom inte det man brukar..

Imorgon är det tvättstuga och städning på schemat, det må vara undanplockat här men dammtussarna susar förbi då och då. Sedan ska jag väl bara vila upp mig för en hel jobbvecka, gggosh. Jaja, film och pringles!

I know I've got a big ego, I really don't know why it's such a big deal, though

ledig idag och hela helgen, skönt! Så tog en rejäl sovmorgon, eftersom jag jobbar heela nästa vecka.. Klev väl upp ett eller något sånt? hållt på att städa och fixa här hemma, som vanligt då. Idag känns som en mindre bra dag, igår var jag på toppen och njöt av att allt gick som på räls, tänkte att jag vet inte hur jag är imorgon så tog riktigt vara på dagen som var igår. Det gjorde jag ju rätt i.

Men somsagt, det är övergående, men jobbigt så länge det varar.

I got dark only to shine

sitter och sitter, lyssnar på musik och lyssnar på musik. Jobbdagen har gått bra och fort, en härlig avdeling med härlig personal som sprider glädje, det är väl därför jag är fast där varje sommar, för hur ska jag hitta bättre ställe? Alla jobb inom vården kan göra en sliten och slut, inte bara fysiskt, utan mycket psykiskt, därför tycker jag att kollegor utgör en stor del av att orka en del dagar. Men jag stortrivs! Ska börja ta en dusch och klä på mig nå rena kläder, sitter i arbetskläder och avlider för att mina fötter gör så otroligt ont!!

Helgen är oklar, stugan eller att vara hemma och nykter? We'll see

< 3

Saknar ord, jag är kär!

home sweet home

Hemma, ont i fötter och rygg, känner mig gammal och utsliten. Nä, kommer inte från en vild vecka i alayna, även fast det känns så, been there, done that.. Vi har alltså promenerat, promenerat och promenerat. För att få ut så mycket shopping som det bara gick, så sprang vi överallt. Kände mig verligen som en turist, för när vi kom in på ett stort H&M jag ba: äh, jag hittade inget... Så såg jag att den fanns en ännu större nedervåning, jag ba: what the??? Jag ba shit asså, och jag trodde vårat H&M var stort?! när vi lämnade den affären la jag märke till efter vägen att det fanns inte bara ett hm mittemot utan kanske fem stora till men några våningar.... Därefter så höll jag tyst och kommenterade inte något om stockholm.

Jag vet inte hur många gånger jag varit där, men då har jag varit så liten, senast när jag var 13år tror jag. Då förstod man nog inte hur stort allt verkligen är. Men jag är ju trots allt norrlänning, jag tog min öl och kommenterade dialekterna, som om dom inte kommenterade min bakom ryggen. Stockholmare blir rädda av att se älgar, jag blir rädd av att se en massa hemlösa gripa tag i en för att fråga om pengar. Vi är ganska olika.

Därför kommer stockholm aldrig vara min grej, första timmarna i stan tuggade jag så hårt på mitt tuggummi att jag hade en sån fruktansvärd träningsvärk i käken dagen efter. Allt pågrund av stress. Hur överlever dom? Och hur ofta får dom en sådan träningsvärk? Och hur orkar alla springa i den stora stan i så höga klackar? Själv hade jag även sittpaus var 10minut igår, inte för att jag har dålig kondis, mer för att mina fötter gav ut sån smärta i kroppen att jag vinglade till som ett fyllo.

Komplex fick jag även, i MASSOR. I en affär var priset högre ju större storlek man hade, alltså ett par byxor som var i storlek S var billigare än samma byxor var var i storlek M och högre upp. Sen vet jag inte om min storlek 38(medium) var utsålt på de flesta affärer, eller om affärerna helt enkelt väljer att sälja mer av mindre storlekar. Det var pinsamt. Jag kände direkt när jag gick in i en affär att expiditen tänkte: vad gör hon här? Det finns inget som passar henne. OCH JAG HAR STORLEK MEDUIM!!! Är det onormalt? Är jag överviktig?

Under studentveckan har jag blivit lite svälld kanske, men medium är fan inte onormalt.
Men somsagt, jag är norrlänning, jag bryr mig helt enkelt bara inte.
Och stockholm kommer aldrig passa mig.

stockholm baby, stockholm!

Började tänka just, att alla måste ju tro att jag enbart har en muminmugg? Eftersom jag bara poserar med min mumrik. Men helt fel, måste börja använda resten, är väl sisådär 12 andra muggar :).. Har just tagit en åksjuketablett så jag inte spyr ner planet, vet inte riktigt vad som är fel på mig (vad är inte fel...) men börjat bli riktigt känslig för typ.. allt? hahah.. Jaja, enough!

Mirror on the wall, here we are again



Success is my only motherfucking option, failure's not

.. Lär bli en rätt lugn lördag....

När vi växte upp, lekte livet,

vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
framtid skulle bli,
oförbrukat fri.

Somrar svepte fram,
jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.

Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

I must believe

There's more above us and below

I must believe

Stranded with this bitch called hope

It keeps me here

When all I wanna do is go

It keeps me here

When all I wanna do is disappear

klassfest!

Blir dock nyktert... Har en lite sämre period, är mestadels trött, trött och trött. I sämre perioder tacklas jag med en massa funderingar och mindre bra tankar, främst om mig själv, men det går ut över andra. Jag försöker verkligen att inte spotta en massa skit på andra bara för att jag själv inte mår helt okej, men det är svårt, speciellt på dom som lever så nära inpå. Jag ska absolut inte dricka någon form av alkohol, det vet jag, men ändå var det alldelens för lockande igår och kvällen slutade såklart med att jag fick spel på allt.

Så ja, nyktert. Känns ändå bra. Blir nog jävligt kul ändå!