sjukt konstig dag, vaknade tio av ett sms från bemanningen och blev uppbokad för onsdag och torsdag, somnade om och vaknade någon gång efter tolv. Hade världens huvudvärk, hela ryggen värkte och var alldelens yr, det hängde kvar fram till fyra tiden och börjar komma tillbaka. På allt det är det allmänt en dålig dag, psyket är nere och antar att det är vad som gör mig så trött. Jag försöker tänka att det går över, men det känns som att det alltid är för att stanna när det väl slår till. På ett sätt är det föralltid, men går i vågor. Har lärt mig att försöka tänka på allt bra sånna här dagar, inte på allt det dåliga som oftast är i fokus. Jag försöker tänka på allt som räddar mig varje gång, på allt som alltid tagit mig ur det.
Men det är svårt, otroligt svårt just nu. Jag försöker verkligen, men märker mer och mer att det är oftast alla de små saker i min vardag som får mig på fötterna. Typ när André ger mig ett leende, hans skratt, när han ritar hjärtan på min rygg innan jag ska sova, när han snosar mig i nacken när jag diskar. All uppskattning och kärlek. Saker jag inte tänker på när han är hemma, som jag saknar så fruktasvärt nu.
Dagen har nu gått väldigt fort, hade planerat att plugga teori och göra klart någon fas, men hittar ingen koncentration alls. Har suttit hemma i soffan hela dagen sen jag vaknade, fast vid tvn, känns ännu mer deprimerande. Jaja, det blir bättre.
