Jag borde känna mig peppad av att klara skolan. För det räcker med att jag säger hur less jag är, så kommer mutor. Av farmor får jag 3000kr för ett godkänt i matte, 4000 för vg och 5000 för ett mvg. Av mamma for jag en keyboard och av pappa får jag väl också pengar, men vet inte hur mycket. Men ändå, hur som helst hade jag kunnat ge upp. Idag har skolan ändå kännts rätt okej, har bara ekonomi kvar i samhälls som jag kanske nämnt, hm. Annars vet jag inte, känner mig seg idag. Mina ögon svider, antaglien för att jag vaknade fyra på morgonen och gick detssutom ut och gick klockan sex på morgonen med Ludde i en timme. Eller så är det nya vitaminerna, vet faktiskt inte. Blir väl att lägga sig åtta ikväll också, jag orkar inte annat.

Inte nog med det, min kära mor som alltid vill mig väl och vill även min dator väl, skulle igår försöka rensa min dator och höll på att fixa och trixa med uppdateringar och virussökningar. Hon blev tyst där ett tag, men efter några minuter kom det fram ett litet 'oj' från hennes läppar. Jag frågade vad som hände, och hon sa: ljudet fungerar inte, man måste installera det. Jag som trodde det var 'ingen big deal' försökte få fram mitt sjätte dator sinne, men misslyckades. Då sa hon att det stått någonstans att ljudet kunde försvinna. Hon startade om datan, men efter det ville den inte starta.

Jag tänkte, äh, jag har ju ändå en fungerande data, en bra data. Och detssutom finns mammas dator. Mina positiva bortskämda syner kanske borde torkas bort, eftersom mammas dator nu också kommer bli historia. Så, nu borde jag ta tag i både datorerna och mitt liv. Men vi börjar med datorerna.

Tack för att du räddar mina dagar :*

Den här bloggen suger. För den är inte ett dugg jävla personlig. Jag skriver inte allt jag känner, varför? För att det finns så sjukt många fördomsfulla människor! Faktiskt, mina vänner skulle nog dra en kam över det jag skriver och sätta in mig i en fras. Alla skulle nog det. Men borde jag klaga? Nej, för jag har minst lika många fördommar som dom flesta jag känner. Nåja, jag skriver på som jag alltid gör. Det där är ju trots allt bara en sak jag stör mig på, att jag borde vara mer öppen om mina tankar och dela med mig av dom. Men icket, så vi står över tills jag slutat vara paranoid av vad andra skulle tycka och tänka. Fast ärligt skiter jag fullkomligt i det, jag är jag.

På fredag ska vi ha ett möte, mamma pappa barn lärare. Ett möte om hur vi ska trixa om mitt schema, eftersom jag är en fot ifrån att ge upp hela skolan och all jävla skit som har med de att göra. Jag känner bara att det är slut nu, slut på krafter och ork. Angående hur bra det gick förra terminen var just för att jag inte pluggat på ett år. Så jag hade världens jävla speed hela höstterminen ut. Jag funderar på vad som tar mig på krafterna, och jag vet svaren. Just sånt kan jag nog inte skriva här, men det förflutna börjar tära på mig igen. Jag som varit upptagen med att klara skolan, har dock haft det som en tung ryggsäck, men inte mer än så. Lite som att det funnits i bakhuvudet. Jag hatar det, vill bort här ifrån nu. Att fly är inte fegt.

Imorse började vi med kemi, nu har vi en IV KEMI GRUPP, woooooooow. Såklart ägde jag, varför skulle jag inte? Pluggat klart sammhälls. Har bara ekonomi kvar, så är det G där. Vad mer har jag att säga? hmm.. Sitter här själv, inte undra på att man känner sig ensam. Fönstret speglar mot hallen och ibland inbillar jag mig att någon går bakom mig. Just nu hoppas jag att det är en inbrotts tjuv som är beväpnad och psykiskt störd och att han ska skjuta skallen av mig. Eller alternativ ett, fast dock inte skjuter mig, utan rövar bort mig. Snälla? Aja, nya andetag imorgon.

- I wanna hurt you just to hear you screaming my name.