jag vet inte,
är det klockan som är för mycket?
gonatt.

det är att du inte bryr dig längre, om något. Att du stänger oss ute, och skakar på huvudet när vi vill prata med dig. Hur du smäller igen din dörr, slår på hög musik och kommer inte ut på flera timmar. Jag försöker intala mig att du har något vettigt i huvudet, en plan, men så kommer helgen och allt är som bortfluget. Du ger mig sömnlösa nätter, jag är så jävla orolig. Jag vet att jag inte är ensam med tanken, på vad du kommer göra nästa gång. För du kan inte förvåna oss längre, det skrämmer oss alla. Jag hoppas att du vet, hur långt inne du än är i din egna destruktiva värld, att vi älskar dig och det ända vi får tillbaka är smärta.

jag har varit där, och lösa det här problemet? Det är tufft att ställa sig upp rakryggad, och det svåraste är att det mesta måste man göra själv för att komma upp. Att du inte bara kan lyssna, visst jag är yngre, men varit med om så mycket att du faktiskt kan lära dig av mig. Jag älskar dig och du får mig att be, att någonstans snart ska du hitta ett ljus som får dig att se mening i det här livet.