- little talks

I don't like walking around this old and empty house
So hold my hand, I'll walk with you, my dear
The stairs creak as I sleep, it's keeping me awake
It's the house telling you to close your eyes

Some days I can't even trust myself
It's killing me to see you this way

Cause though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

There's an old voice in my head that's holding me back
Well tell her that I miss our little talks
Soon it will all be over, and buried with our past
We used to play outside when we were young
And full of life and full of love

Some days I don't know if I am wrong or right.
Your mind is playing tricks on you my dear

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

Hey!
Don't listen to a word I say
Hey!
The screams all sound the same
Hey!

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

You're gone, gone, gone away
I watched you disappear
All that's left is a ghost of you
Now we're torn, torn, torn apart
There's nothing we can do
Just let me go, we'll meet again soon
Now wait, wait, wait for me
Please hang around
I'll see you when I fall asleep

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

 

Nu är det såhär rörigt i huvudet igen, sådär rörigt att man måste sätta sig ner för att ta några andetag, slå på musik högt högt högt i lurarna, stänga ut verkligheten och försöka intala sig att röran städar sig själv. Ibland undrar jag om det finns några små mirakeltroll i hjärnan som städar upp efter mina tankar som sänker mig. Jag antar att jag är i den åldern där många funderingar kommer, fast ..det har ju alltid varit såhär.

Jag tänker på människor jag förlorat genom åren,
människor som gått bort,
människor som försvunnit.
Jag kan känna en oerhört saknad, speciellt en dag som idag.

- det går framåt!

- a

Hoppas du blir glad när du klickar dig in hit, för jag har egentligen inte så mycket att skriva mer än att jag älskar dig. Jag kanske inte är i ett så sinnesfulltbruk alla gånger, en del saker kan bli tokiga när jag öppnar min mun. Tänker mig inte riktigt för alla gånger. Men det blir så ibland, du är den där personen som rättar mig och får mig till det bättre tankarna. Puss

- 2009

 

Kan inte förstå att jag kunnat ha så fina naglar en gång i tiden?
Ja, det var en gång i tiden. Idag är jag en nagelbitare.

Vill ha sommar!

It's in the stars, it's been written in the scars on our hearts

Right from the start
You were a thief, you stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me, that weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Now you've been talking in your sleep oh oh
Things you never say to me oh oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love

Just give me a reason, just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent, and we can learn to love again
It's in the stars, it's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent, and we can learn to love again

I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine [Oh we had Everything]
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind [Yeah but this is happenin']
You've been havin' real bad dreams oh oh
You used to lie so close to me oh oh
There's nothing more than empty sheets between our love, our love
Oh our love, our love
Oh tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust, but our love's enough
You're holding it in
You're pouring a drink
No nothing is as bad as it seems
We'll come clean

Nyttiga kvällscitat

Ska upp fem imorgon, jobb jobb och jobb. Roligare helg kan man ha, men jag trivs, riktigt bra. Känns nyttigt och varierande att få vara på sjukhuset :) nu ska jag släcka ner och sova de få timmar som återstår tills klockan ringer.

Vart går man och ställer alla frågor till någon som vet alla svar?

Ja säg mig det. Jag kan grubbla och fundera så jag blir galen, ibland kan jag sakna att ha någon att bara slänga ur mig allt till. Allt som inte handlar om något, och allt som inte har någon mening, allt som bara far in i min skalle och fastnar. Jag vet inte om alla jag kunnat vända mig till har försvunnit eller om jag bara slutat prata. Det kanske handlar om att jag slutat skriva. Jag vet inte.

Men jag vet att det är något jag saknar, även fast det kanske bara handlar om mig, att jag bara slutat prata. Det känns som att det inte är värt det ändå, för vem orkar lyssna på mig? Så kan det kännas ibland, som om jag pratar för mycket, jag tänker för mycket, jag lägger märke till mycket, jag lägger små notisar i mitt huvud och sen allt grubblande.

Ja det är en känsla jag saknar, att känna mig tillfredställd i min tankeverksamhet. Jag kan starta på en novell, jag kan skriva ett kapitel, jag kan skriva två kapitel, men sedan tröttnar jag. Historian liksom dör ut, det tar bara stopp. Jag kan starta en konversation om hur underbara stjärnorna är och hur oändlig rymden är, vad finns egentligen där? Jag kan försöka få en annan människa att tänka ett steg längre om psykologi och etik, varför människor kan vara så grymma och vad får en annan människa att älska.

Det är egentligen bara småsaker allt handlar om, men jag älskar att tänka in i djupet, jag tror det är därför jag kan vara så känslig ibland. Men det är svårt att få någon att prata om allt sånt här, det är svårt att få en annan att ändra tankesätt eller försöka få någon intresserad.

Handlar det om att människor bara inte hittar ord att förklara sig på? Eller bryr sig igen bara?
Alla små saker, är väldigt stora för mig.
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till med alla frågor som jag inte hittar svar på.

 

 

Just give me a reason



''..I know the love that hold us bond will get me before i'm hitting the ground''