Jag måste skriva som det är, hur jag känner just nu. Jag har en sån längtan, efter något nytt, se nya saker, vara i en annan miljö, se en annan kultur, leva ett annat liv. Lämna den här Johanna, jag är inte färdig med mig själv, det kommer jag aldrig någonsin vara, men jag kan utvecklas ännu mer. Den här längtan har alltid funnits med mig, varje gång jag satt mig på en buss har jag känt att jag varit på väg. När jag sitter i en bil och bara åker med, så är jag på väg. I ett plan, i ett tåg. Jag älskar känslan, att vara på väg. Jag har alltid ett mål, men det spelar ingen roll, det är känslan som just då är så påtaglig som får mig att längta Ännu mera.
Jag vill vara på väg, jag vill längta, jag vill ha något framför mig.
