< 3

Saknar ord, jag är kär!

home sweet home

Hemma, ont i fötter och rygg, känner mig gammal och utsliten. Nä, kommer inte från en vild vecka i alayna, även fast det känns så, been there, done that.. Vi har alltså promenerat, promenerat och promenerat. För att få ut så mycket shopping som det bara gick, så sprang vi överallt. Kände mig verligen som en turist, för när vi kom in på ett stort H&M jag ba: äh, jag hittade inget... Så såg jag att den fanns en ännu större nedervåning, jag ba: what the??? Jag ba shit asså, och jag trodde vårat H&M var stort?! när vi lämnade den affären la jag märke till efter vägen att det fanns inte bara ett hm mittemot utan kanske fem stora till men några våningar.... Därefter så höll jag tyst och kommenterade inte något om stockholm.

Jag vet inte hur många gånger jag varit där, men då har jag varit så liten, senast när jag var 13år tror jag. Då förstod man nog inte hur stort allt verkligen är. Men jag är ju trots allt norrlänning, jag tog min öl och kommenterade dialekterna, som om dom inte kommenterade min bakom ryggen. Stockholmare blir rädda av att se älgar, jag blir rädd av att se en massa hemlösa gripa tag i en för att fråga om pengar. Vi är ganska olika.

Därför kommer stockholm aldrig vara min grej, första timmarna i stan tuggade jag så hårt på mitt tuggummi att jag hade en sån fruktansvärd träningsvärk i käken dagen efter. Allt pågrund av stress. Hur överlever dom? Och hur ofta får dom en sådan träningsvärk? Och hur orkar alla springa i den stora stan i så höga klackar? Själv hade jag även sittpaus var 10minut igår, inte för att jag har dålig kondis, mer för att mina fötter gav ut sån smärta i kroppen att jag vinglade till som ett fyllo.

Komplex fick jag även, i MASSOR. I en affär var priset högre ju större storlek man hade, alltså ett par byxor som var i storlek S var billigare än samma byxor var var i storlek M och högre upp. Sen vet jag inte om min storlek 38(medium) var utsålt på de flesta affärer, eller om affärerna helt enkelt väljer att sälja mer av mindre storlekar. Det var pinsamt. Jag kände direkt när jag gick in i en affär att expiditen tänkte: vad gör hon här? Det finns inget som passar henne. OCH JAG HAR STORLEK MEDUIM!!! Är det onormalt? Är jag överviktig?

Under studentveckan har jag blivit lite svälld kanske, men medium är fan inte onormalt.
Men somsagt, jag är norrlänning, jag bryr mig helt enkelt bara inte.
Och stockholm kommer aldrig passa mig.