det är därför jag blir så ledsen ibland, för att jag är rädd att förlora vad jag har.
Jag kan skrika, jag kan gråta, men sedan kommer jag förlåta,
för det är du och jag, vi är som en konstig gåta.
En del nätter ligger jag vaken flera timmar,
jag tror att jag drömmer, men är egentligen bara i någonslags dimma.
Mitt hjärta slår hårt och snabbt,
jag försöker nå dig men det är en skugga jag tar ifatt.
Jag kan låta otrevlig, jag kan låta sur,
men mina tankar håller mig instängd, likt ett djur i en bur.
Det känns som att jag inte kan säga vad jag tycker och tänker mer,
för jag förnekar att jag är kvar i ett då som du sagt att vi inte längre ser.
Vi har tagit oss förbi, och dina ord förgyller min dag,
du säger att du älskar mig och att jag är allt du har.
Jag tror på allt du säger, men det här är kärlekens baksida,
vi älskar, vi hatar, vi sårar, vi skrattar, men vi får även lida.
För det är när man älskar någon runt jorden och flera varv,
det är då man får prövas och stärkas, och täcka varenda skarv.
Vi är aldrig perfekta, vi kommer aldrig nära,
mänskliga är vad vi är, och av misstag får vi lära.
För av allt som finns kvar, står kärleken klar.
Vi står här nu, jag håller dig hårt,
du ser på mig och viskar ett förlåt.
Vi har tagit oss förbi, det behövs inga ursäkter mer,
för allt som finns framför oss är allt vi behöver se.
- 2012
du ser på mig och viskar ett förlåt.
Vi har tagit oss förbi, det behövs inga ursäkter mer,
för allt som finns framför oss är allt vi behöver se.
- 2012