Men hemma, på fritiden, när jag är Jag, Johanna, så är det en ständig träning. Ibland är jag väldigt duktig på att prata och höras, nästan för mycket. Men en annan gång säger jag inte alls mycket. Folk får ofta för sig att det är något fel, frågar om jag är ledsen eller sur, men nä, jag är bara blyg en del dagar, väldigt tillbakadragen och väldigt osäker. Men om jag sett mig från en annans ögon så hade jag funderat samma, för jag skiftar så snabbt.
Idag har jag hjälp vera att sälja hennes mycken i boden, blir samma sak imorgon, så kul att se människor och faktiskt vara Johanna och ingenannan. Så kul att känna att man fortfarande tränas och att man blir bättre. Så jävla kul och härlig känsla.
Men då blir jag istället stört trött när jag är hemma, och det första jag gjorde när jag kom hem var att stoppa i hörlurarna och högsta på musik, så skönt! :)