damn it

Har skrivit förut om att jag bär på något anlag som alla med reumatiska sjukdomar bär på, vilket låter ganska dåligt om man tänker i framtiden. Något som förut var väldigt oroligt och fick mig att sova dåligt om nätterna var kryp i benen och en känsla av att övre delen av låren var som bortdomnade. Även en lista av olika slags värk och framför allt i svanken/ländryggen. Det jag känt av i benen har blivit mer av en vana, för det är bara så till och från, värk tabletter får inte riktigt bort obehaget ändå. Men något jag inte kan ignorera är värken jag får i svanken till och från, nu var det väldigt längesedan, fram till för bara en stund sen.

Jag har inte tagit ut värktabletter på länge utan käkat alvedon vid behov, men nu ringde jag om förnyat recpet, för det eskalerar bara, ända upp i ryggraden. Förut kunde jag ha på känn när det var ''nära'' men nu var det bara som en bomb som exploderade. Jag är glad att jag fått veta varför det är så här och får tabletter som hjälper, men vilken kamp jag gick igenom innan, slängdes mellan olika läkare och den ena sa det andra vice versa. Nu ska jag väl traska omkring här i lägenheten för att sitta gör otroligt ont. Det är skönt att jag vet att det går över och  det är skönt att det kommer så sällan.

onsdag

Vaknade klockan ett inatt och var pigg? Tänkte bara att tiden skulle gå fortare, somnade dock om till halv sex och sov en fem-tio minuter, tog sedan upp telefonen och gick igenom facebook, instagram och aftonbladet. När André klev upp så klev jag även upp. Insåg att om jag somnat om hade jag varit segast i världen när klockan skulle ringt.

Har inte varit så effektiv, utan bara legat i soffan och druckit kaffe. Hunnit surra med mamma i telefon fyra gånger om dittan och dattan. Ska på en liten stund plugga teori, men gjorde misstaget att plugga in hörlurarna i telefonen och musik trippar, är så otroligt svårt att koppla bort musik bara sådär. Man måste liksom bli avbruten av ett samtal eller något sånt.

Fick även hjärtskärande information igår och varit i kontakt med vetrinär, orkar inte gå in på något ännu då saken fortfarande är oklar. Fällde några tårar och höll min kisse så nära jag bara kunde. Vill inte gå igenom något sånt här hemskt igen någonsin. Men nackdelen med att skaffa djur är ju att sedan förlora dom. Grejen är det att jag tog för många år sedan in ett liv i min värld, Gucci som endast blev 5 år gammal pågrund av medfött hjärtproblem. Vill inte hamna där igen, förlora något så ungt och någon så nära. Älskade finaste kisse.. Börjar nästan gråta nu av att skriva det här, men hon ligger tätt intill mig, jag tror hon känner att jag är orolig.. <3 br="br">