I hela mitt liv, eller så länge jag kan minnas, så har jag varit världens gnällspik. Är det inte det andra, så är det tamefan det tredje eller fjärde. Såklart är det periodvis, för jag är inte så varje dag. Men har kommit på mig själv som en negativ människa, mest omkring mig. Kan inte säga dåligt självförtroende, men är väldigt bra på att trycka ner mig själv. För att jag är rädd för att misslyckas, om jag gör något så ska det vara perfekt, och jag tror ibland går så långt att jag skippar en del saker, just för att jag är rädd för misslyckande. Såklart är det inte mer än mänskligt och jag tror det är allt för många som är just som jag är. (Dålig självkänsla kanske?)

Men vet ni vad, jag är less på att komma på mig själv klaga på ynka millimeter. Jag ska ge herr optimist och fru posivitet en chans, och jag ska försöka vakna med ett leende och jag ska gräva fram varje jävla bra sak som händer varje dag och tänka på dom. Sådärja, nu har ni det svart på vitt. Ge mig en smäll och jag ens försöker ge ett klagomål. PUSS!

Haha, jag har aldrig varit rädd för sprutor, typ blodprov, whatever. Det har alltid gått bra, fram tills André berättade om dom hemska 'Kortison sprutorna', att dom typ är jätte stora med en tjock nål. Idag fick jag iallafall en sådan, vid höften pågrund av inflammationen som är där, så när doktorn gick iväg för att hämta den så väntade jag mig världens största spruta och fick världens hjärtklappning. Så satt där och skakade, ville ringa André och lugna ner mig, men doktorn var snabbt tillbaka, med en liten YTTE PYTTIG spruta. Allt gick bra, och jag lever. Lite putt på André som skämtade om en sådan sak.


__

Iallafall så väntar en kväll på praktiken, lite dåligt samvete över att jag inte är i lägenheten idag. Men jag hinner hjälpa, oki? Ska försöka få tag i mammsen, vägen till praktiken känns mycket kortare om jag får stanna på ett kaffestopp. Så thats about it! Ska borsta tänderna ett till varv och börja göra mig klar, pusss!

Ska hålla mig kort, för jag har lite bråttom nu. Men igår på psykologin sa läraren en intressant sak, att om man börjar dagen med ett leénde så har man redan lurat hjärnan att man är glad, så den hinner skicka ut en massa endorfiner då den känner kind musklerna spännas, så då blir man glad! Så alla morgonsura och morgontrötta människor som jag, börja dagen med ett leénde!

pussssss!