Jag har levt i 18 år idag. Eller egentligen klockan 6.45 imorse, om jag inte minns fel. Så 18 år och några timmar. I alla dom här åren har jag hoppat från stil till stil, personlighet och ja.. Försökt finna mig själv eller hur man nu ska säga. Idag kan jag säga att jag är den jag vill vara och så här ska jag stanna, jag är glad. Jag mår bra. Jag trivs.
Men något hände igår, jag fick världens åldersnojja, tänkte klockan fem på morgonen att med den här åldern kommer mer ansvar och det ska vara att sköta sin bank, och ni vet..? Jag vet inte. Inte ännu. Och jag tänkte att jag inte kan vara barnslig längre, jag måste växa upp! Men vet ni vad? Som jag just sagt, jag har funnit mig själv, jag ska vara en barnunge till och från. Detdär barnet får tyna bort bäst det vill några år frammåt, men inte riktigt ännu.
Dom senaste dagarna har min blick fastnat på de allra töntigaste sakerna. Eller nej, dom är inte töntiga. Det passar bara småbarn lite mer än någon i min ålder. Köpt fem myror är fler än fyra elefanter-badskum, köpt något som heter Lillifee strössel, köpt nalle strössel, fått småbarns sockar av André. Jag ser allt som är rosa och jag vill ha allt det rosa. Det är inte riktigt så jag brukar vara och jag har funderat på varför jag varit sån, och idag kom jag på det, det är för att jag tror att 'vuxen' ska hoppa på mig över natten. Och stanna där. Men nä, så är inte riktigt läget! Så jag kan fortfarande vara galen i lillifee och sånna där saker. Och fortfarande vara 18.
Idag kommer jag göra världens småbarnstårta, och jag vakna med frukost på sängen och fick en liten snusmumrik av André. Jag ska börja samla på snusmumriken har jag bestämt.
Som ni märker är jag förvirrad och som det brukar bli i mina långa inlägg, skriver jag mest om själva 'saken' och glömmer oftast vad jag vill komma fram till.
Jag är hursomhelst 18 idag, det känns helt okej.
(för det där lilla barnet kommer alltid finnas kvar, more or less)
