Japp, nu drar jag. Bara sådär. Ingen resfeber, underligt nog. Känns inte som om jag ska typ på andra sidan jorden eller så. Kommer toksakna André, kalla min världens tönt, men vi har aldrig varit ifrån varann så länge. Och tänk för att jag är lika jäkla tokkär i han som om vi träffades nyss. Så ja, en dag blir som ett år. Men veckan lär ju gå rätt fort, med tanke på det fullspäckade schemat vi ska följa dagligen.
Kanske stöter jag även på en dator, där jag kan knappa in mig på face eller bloggen. Ja, vem vet egentligen. Kanske kraschar flyget. Nä vi vet inte alls vad som väntar! Men det är väl det som är så spännande? Stängt igen väskan och dragit hem de skönaste låtarna in på mp3n.
Det här blir bra, snart kommer jag hem igen.
Avslutar med If the plane goes down, damn.
Som jag brukar inför varje flygresa!
