Ja vad ska jag skriva om dom? Mamma, Pappa och bror. Mamma och pappa skilde sig när jag skulle fylla tre och Rasmus skulle fylla fem. Så jag har inte det blekaste minnet av dom två tillsammans. Dessutom är dom två helt olika människor, har helt olika personligheter, verkligen tvärtom när det gäller allt. Mamma är lugn, pappa är vild. Pappa festar, mamma är nykterist. Mamma är sin verkliga ålder, pappa tror sig vara 20. Men är glad att ha dom båda (såklart), kan inte tänka mig ha en annan pappa eller mamma. De är verkligen bra!
Rasmus är två år äldre än mig, som bror har han alltid varit beskyddande ända från barnsben. Jag hade velat ha fler syskon, för när man bara är två så är man alltid extra orolig över varann. Vi har ingen annan som känner våran familj så bra som vi, vi har ingen annan att prata med om händelser som skett i familjen genom åren. Vi har bara varann. När vi var yngre så bråkade vi bara hela tiden, slogs och skrek. Slog sönder saker, kasta saker på varann. Så vi bodde varannan vecka hos mamma och pappa, så vi inte bodde tillsammans alls under en period. Vi har bråkat en hel del, men det är väl de syskon gör? Nu när vi blivit äldre, båda flyttat hemifrån och ''växt upp'' så har vi en helt annan relation. Lite mer som en kompis relation, vi bråkar även sällan.
Ja, vad ska jag mer säga? Jag älskar er!
