Solen skiner och jag sitter här och pluggar. På min lediga dag. Har även varit uppe sen halv åtta, eller nåja, klockan ringde då och pallade arslet upp kanske åtta. Hade tänkt fara till skolan men gav hemma ett försök, verkar ändå som att jag fått mer gjort här än vad jag skulle på skolan? Håller på att försöka göra bort en kurs så man slipper den! Geriatrik kurs, borde vara det lättaste, eller det är den lättaste, bara därför känns det som att den går så jäääävla segt! Detssutom att boken smyger in en massa latinska ord heeeela tiden så man måste nöta google. Men det är väl bra, i guess?
På tal om något helt annat. Börjar märka hur lik min mor jag börjar bli. Just de saker som jag alltid retat henne för, typ mobbat henne för, såklart under min rebelliska tid då. Några exempel, hur lättskrämd hon alltid varit. Har gömt mig på alla möjliga ställen och hoppat fram och skrämt livet av henne. Inte för att man ens behövt gömma sig, räckt med ett BU så har hon hoppat till. Jag är precis likadan nu, inte att jag är proffs på att skrämmas, men proffs på att bli skrämd. André kan komma in i köket då jag diskar och jag skriker för full hals.
Somna i soffan, har alltid blivit förbenat förbannan på min mor som alltid ska somna. Till filmer, till serier, ja you name it, spelar ingen roll, hon somnar. Vilket kändes kul i yngre dagar då man ba: HAHA såg du det där?! Så får man en snarkning till svar. Har jag blivit så? Ja det kan man lungt säga. Somnar bara jag hör ordet soffa.
Jag antar att bara kommer bli mer och mer lik. Inte för att det är något att klaga på, hon är ju faktiskt världens underbaraste bästaste mamma.
