Idag har det varit en fundersam dag. Hela dagen har den varit en röst som skrikit inom mig, men på något konstigt sätt har den rösten inte blivit hörd. Jag orkar inte klaga mer, jag är där jag är och mitt liv kommer aldrig bli som jag vill, vilket gör mig deprimerad. Ibland undrar jag om jag verkligen är en människa. Hur mycket jag än älskar min familj och mina vänner, känns det som om jag är en ensam person. Alltså att jag inte ska vara här. Jag skulle älska att vara ensam, slippa alla, aldrig mer få se någon, jag själv, ett ljus, ett tomt rum. Ibland funderar jag på om jag ens är menad för den här världen. För jag verkar aldrig få just.. Det där. Det där som alla andra verkar skatta sig lyckliga med. Det finns inget som kan få mig att känna mig trygg, här. Jag vet inte, jag har alltid haft svårt att skriva ner mina känslor, speciellt hur jag tänker. Och nu misslyckas jag väldigt stort, men jag försöker bara förklara. Vad jag försöker förklara och varför? No idea. Vill sticka här ifrån nu, fast tanken skrämmer mig ger det hopp om ett liv jag vill leva. Inte här, inte med er. Själv, papper penna sprit snus och cigaretter. Om jag hade kunnat hade jag tagit med mig kissen och uffe, det är dom och jag. Åh herregu, vad säger jag? Vill bara dra här ifrån innan jag blir fast. Jag långt här ifrån, bort från er. Ingen får någonsin sakna mig.

Oh in a dream
My father came to me
And made me swear that I’d keep
What sacred to me
And if I get the choice
To live in his name
I pray my way through the Rain
Singing Oh happy day

I don’t mean to close the door
But for the record my heart is sore
You blew through me like bullet holes
Left staind on my sheets and stains
On my soul
You left me broke down beggin for change
Had to catch a ride with a man who’s deranged
He had your hands and my father’s face
Another western vampire different time same place
I had dreams that brings me sadness
Pain much deep that a river
Sorrow flow through me in tiny waves of shivers
Corny movies make me reminisce
Breat me down easy on this generic love shit
- First kiss frog and princess

Ååååååååååååhhhhhhhh......... Idag hade jag bara en lektion. Stoppade upp allt hår i en tofs och släpade benen efter mig till skolan. Hade lite Samhälls Ekonomi och pyttelite bajs islam. Alltså, allt bara knullar sig för mig? Då kanske ni förstår varför jag är så död hela tiden och skriver emo inlägg. Nyss skulle jag skriva ut en snygg bild på Mickey Avalon, bilden blev GUL! Fattar ni? GULT ÄR FULT (knullad) Vet ni varför? BLÄCKEN VAR SLUT (knullad igen) Och nu låter jag grov och kom på att fuckad skulle låta mycket bättre från första början. Pilla in eifeltornet i min röv? NU FÅR JAG GE MIG! Men jag är villig att offra mig ifall skolan kan dö.

Så alltså är det här ännu ett jävla inlägg om mitt patetiska jävla ovärda liv. Jag vill hoppa på en buss och åka hur långt som helst, jag älskar att åka buss, det känns som en lam flykt. Min mp3 skulle inte kunna ladda ur eftersom den har de nyaste batteriet som håller förevigt. Min mobil skulle jag kasta i en brunn. Jag skulle ha med en väska med min dator, UTAN INTERNET, bara för att skriva om min färd. Tågluffa lite också? När jag är på halva jordklotet ska jag bli känd och säga att jag inte har någon familj eller vänner och ingenstans att ta vägen. Också skulle en gammal kärring betala min hyra för att hon tycker synd om mig. Jag ska traska omkring i natten och sätta mig i en båt när jag tröttnat, sen ska jag lägga mig där, ta en överdos av sömpiller och putta ut båten. När jag vaknar ska jag vara på stället jag är menad att vara i och ingen ska någonsin sakna mig.

Jag vet att jag tänker på mig själv, alltid. Men ändå finns jag där, även fast jag bara vill lämna alla och skita i allt, så finns jag fortfarande här. Bara för att fylla ut. Bara för att det ska vara så här, för alla. Men jag lovar, en dag ska jag inte sitta här med.