måndag, december 31

Min andra del! <3

Så glad att fira nya året med min fina!

söndag, december 30

Äntligen!

Nu är mördarveckorna och helgerna över. Dock kommer en oro av vad som står framför mig detta 2013, vad jag ska jobba med och vad jag ska göra. Kommer jobba kvar som nattklubbs anställd varannan helg iallafall, för jag trivs verkligen. Men utöver? Får väl springa som uska tills jag trillar över något annat.

Har åkt på en riktig förkylning och sista timmarna igår hade jag feber. Så typislt. Min sanna har även blivit sjuk men vi har kämpat som tappra krigare på jobbet. Ännu mer typiskt att enda dagen vi ska festa på hundra år så är båda förkylda.

Har fixat mitt underhår och mina naglar iallafall. Men kläder har jag inte fixat..



tisdag, december 25

Jag försökte iallafall

Jag föll, jag tog mig upp. Jag kämpade när jag kom till den brantaste uppförsbacken, jag tog mig upp. Jag pratade, jag hittade ord på saker, det löste sig. För tvåtusende gången löste det sig. Jag har fallit, det har du med. Men styrkan och energin finns inte till för att bära upp oss igen. Vi kan aldrig någonsin säga att vi gett upp, för efter så många försök så går inte "ge upp" att använda som slutord. Jag försökte, vi försökte. Det finns ingen strid som är förlorad, vi är inga förlorare. Glöm aldrig det.

torsdag, december 20

Äntligen!!

Klarade teorin så nu har jag alltså körkort!! Fyfan vilken känsla. Efter alla år i skolan med en massa böcker och sedan börja med körkortet igen efter en paus på 6 månader, så kan jag med glädje bara putta undan alla böcker. Önskar mig en bil i julklapp, hoppas verkligen att jag varit så pass snäll i år att jag får en. Körde med Andrés bil igår, men känns konstigt att köra något som inte är min, för man måste vara extra försiktig. Känns bättre att ha något eget, även fast den var helt okej att köra.

Fick även hem mina skor igår och linnet jag beställde. Men lägger ut en bild på linnet senare :) nu ska jag njuta av min kaffekopp utan dåligt samvete!



onsdag, december 19

damn it

Har skrivit förut om att jag bär på något anlag som alla med reumatiska sjukdomar bär på, vilket låter ganska dåligt om man tänker i framtiden. Något som förut var väldigt oroligt och fick mig att sova dåligt om nätterna var kryp i benen och en känsla av att övre delen av låren var som bortdomnade. Även en lista av olika slags värk och framför allt i svanken/ländryggen. Det jag känt av i benen har blivit mer av en vana, för det är bara så till och från, värk tabletter får inte riktigt bort obehaget ändå. Men något jag inte kan ignorera är värken jag får i svanken till och från, nu var det väldigt längesedan, fram till för bara en stund sen.

Jag har inte tagit ut värktabletter på länge utan käkat alvedon vid behov, men nu ringde jag om förnyat recpet, för det eskalerar bara, ända upp i ryggraden. Förut kunde jag ha på känn när det var ''nära'' men nu var det bara som en bomb som exploderade. Jag är glad att jag fått veta varför det är så här och får tabletter som hjälper, men vilken kamp jag gick igenom innan, slängdes mellan olika läkare och den ena sa det andra vice versa. Nu ska jag väl traska omkring här i lägenheten för att sitta gör otroligt ont. Det är skönt att jag vet att det går över och  det är skönt att det kommer så sällan.

onsdag

Vaknade klockan ett inatt och var pigg? Tänkte bara att tiden skulle gå fortare, somnade dock om till halv sex och sov en fem-tio minuter, tog sedan upp telefonen och gick igenom facebook, instagram och aftonbladet. När André klev upp så klev jag även upp. Insåg att om jag somnat om hade jag varit segast i världen när klockan skulle ringt.

Har inte varit så effektiv, utan bara legat i soffan och druckit kaffe. Hunnit surra med mamma i telefon fyra gånger om dittan och dattan. Ska på en liten stund plugga teori, men gjorde misstaget att plugga in hörlurarna i telefonen och musik trippar, är så otroligt svårt att koppla bort musik bara sådär. Man måste liksom bli avbruten av ett samtal eller något sånt.

Fick även hjärtskärande information igår och varit i kontakt med vetrinär, orkar inte gå in på något ännu då saken fortfarande är oklar. Fällde några tårar och höll min kisse så nära jag bara kunde. Vill inte gå igenom något sånt här hemskt igen någonsin. Men nackdelen med att skaffa djur är ju att sedan förlora dom. Grejen är det att jag tog för många år sedan in ett liv i min värld, Gucci som endast blev 5 år gammal pågrund av medfött hjärtproblem. Vill inte hamna där igen, förlora något så ungt och någon så nära. Älskade finaste kisse.. Börjar nästan gråta nu av att skriva det här, men hon ligger tätt intill mig, jag tror hon känner att jag är orolig.. <3 br="br">

måndag, december 17

Måndag

Sov till ett, inte så ovanligt dessa dagar... Har inte lagt mig tillgänglig på time care på länge nu heller, just för att det har varit mycket fokus på körkortet. Så de senaste två veckorna har det inte varit något jobb som uska. Har även ett annat jobb på gång, om jag bara får det där samtalet, dock är det oklart, men visst är jag intresserad. Så min framtid som uska verkar otydlig för tillfället. Men jag tar det jag får, man tjänar inte så bra pengar som springvikarie, känns även meningslöst dom dagarna man är skriven på heldygn och inte en jävla kotte ringer. Detssutom måste man rycka in om dom ringer, vilket gör att man har svårt att planera dom dagarna. Känns som riktigt svineri när man inte får en krona betalt för dom timmarna man väntar helt i onödan.

Jag är därför glad att jag har O´learys, kanske inte världens bästa lön, men defenitivt en räddning för tillfället. Just nu har jag lite ångest över julklappar, eftersom jag bara köpt typ två eller tre, och julafton är OM EN VECKA!! Förstår ni hur snabbt dessa veckor går?! Helt sjukt.. Sen är det nyår, och inte har jag fixat någon nyårs klänning för den delen heller... Finns inte pengar till det ännu för den delen heller, men hade varit skönt om man fick det bortblåst.
Igår hade jag och Andre en liten dejt igen, vi hade trerätters hemma och mös på med film. Dock sov jag hela första filmen (välbehövligt må jag säga) för då orkade jag se den filmen jag ville se, hehe. Vi sov rätt länge också så dagen gick fort, eller sov och sov, vi vaknade väl där vid ett och låg i sängen och surrade till typ.. Tre? haha. Sedan for vi till Gulhuset och städade eftersom det var Andres städ dag. Mysigtmysigt.

Nu ska jag gå igenom teorin, vill bara få det här gjort nu, för det känns som om det är de ända jag har kvar som livsuppgift att klara (haha..) nä men det känns faktiskt så. Klarat skolan, färdig uska, fixat jobb och nu fattas körkortet bara.. Just för nu är det en stor prio för mig, därför orkar jag inte springa runt som en tok på olika boenden. Det var allt för mig!

fredag, december 14

Wihoi

Klarade uppkörningen galant, blev uppbokad för omprov i teori i veckan så snart är jag ute på vägarna! Känns som en riktig frihet nu, eller inte riktigt ännu, men snart. Promenixade hem i snöovädret och blev gaaanska så snöig, kunde göra en snöboll av det som fastnade i halsduken...

Ikväll är det jobb jobb jobb, inte mycker mer den här helgen bjuder på i övrigt heller.





torsdag, december 13

kent - chans

Det finns ett enkelt svar du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats jag tar allt
Jag trycker läpparna lätt mot din hals
Jag frågar: "Gråter du? Du smakar salt."

Du gav mig en chans att säga, allt det jag aldrig sagt
Du gav mig en chans att ge dig, allt det jag aldrig ger dig

Och dom små små orden är svåra ord
Och dom hårda orden är enkla ord
Och jag fick chansen, du gav mig chansen

Segaste dagen någonsin

Skrev ett långt inlägg igår med som jag skrivit förut så är nya blogger uppdateringen sjukt dålig och när jag ska lägga till en bild så försvinner oftast det jag skrivit.

Igår var jag och Andre på en liten dejt innan jag började jobba, vi fick även tid över efter vi käkat så vi brände ett x antal tior på spel, ... Var skriven att sitta i garderoben med blev att sitta i entren istället, gick ganska bra, något jag inte varit så förtjust i och har helst velat ha någon med mig, men det gick jätte bra att sitta själv. Plus på kanten till vakter och roliga kollegor som får en att dra på smilbanden!

Var hemma två inatt och vaknade strax över tolv av att Andre väckte mig. Har pluggat teori, druckit kaffe och försökt få i mig mat. MMSade även en bild till mamma på ett par sjuuukt snygga stövletter, hon har även spanat in dom, så klickade hem varsitt par åt oss samt ett sjukt snyggt linne! Beställer aldrig saker, sällan jag ens köper saker till mig, brukar oftast lägga ner pengar på saker till hemmet, haha..

Idag har jag dubbla körlektioner, håller tummar och tår att allt går som jag vill och att morgondagen går som jag vill. Men det får vi se, går det åt skogen så är det bara att ta nya tag.





tisdag, december 11

Teoriprov

Var fyra ifrån godkänt, FYRA!! Det blev som jag misstänkte.. Tog en arg promenad hem, såg ett avsnitt av AHS och sedan snarkade jag utmattat i soffan. Jaja än är veckan inte slut, nya tag. Folk kan säga bäst dom vill "Du var ju nära iallafall", till svar kan jag bara säga "Nära skjuter ingen hare", ett citat som hänger kvar som Morfar en gång sa. Jag har ett vinnarhuvud och jag ska banne mig klara det här.

måndag, december 10

kaffekaffekaffe

... och teori i mängder, snälla gubben bland molnen eller vem som än styr och bestämmer, låt mig klara detta förbannade körkortet och få allt bortstökat! Jag hatar känslan av att behöva göra en massa hela tiden och få dåligt samvete över att lägga mig i soffan utan att göra något. För jag vet att jag måste plugga, därför känner jag absolut ingen ro. Det finns serier jag vill ha ro att se, och jag vill dricka mitt kaffe utan att förknippa det med jobb eller teori.

Jag har gått skola i hur många år som helst, jag gick 4 år på gymnasiet istället för 3, och under hela den tiden var det en massa MÅSTEN hit och dit, när jag äntligen lämnat eländet så måste jag tänka på kortet, vill bara få det bortstökat.. Detssutom vill jag inte vara beroende av andra längre, när jag går av mitt pass på olearys vill jag inte vara beroende av Sanna, och när hon inte jobbar vill jag inte behöva sätta mig i en taxi. Hade det inte varit snö och kallt hade jag cyklat, men vintertid klockan 5 på morgonen skulle det vara skönt att ha en bil att brumma hem med.

Jag svor på att hålla mina datum hemliga, men har redan sagt det till de flesta som frågat. Vad fan, fixar jag det inte så fixar jag det inte, förhoppningsvis fixar jag det andra gången eller 10onde gången. Men är så nervös, vill bara att mina hjärnceller inte ska blaska ihop till en smet och lämna mig där svarslös. Jag vill inte heller hamna ett fel ifrån godkänt, vill inte vara så nära och sedan bli krossad.

Har inte så höga förväntningar på mig själv, det kanske är bra, eller så är det dåligt, jag vet inte, men då behöver jag inte lämna vägverket besviken iallafall. Jag är en uselt dålig förlorare, jag HATAR att förlora, så självklart ser jag detta som en av mina livs största spel, så besviken kommer jag nog ändå vara, men inte lika som om jag hade förväntningar på att klara det.

Bla bla bla, ska he i mig min 4579369 kopp kaffe och plugga sönder.

lördag, december 8

Koffein i mängder

Har svårt med mat, mår illa direkt jag äter. Men så är det i perioder, för många gånger färgar det psykiska ut över det nödvändiga som behövs för att det fysiska ska vara i skick. Huvudvärk, trötthet, mättnadskänsla och förvirring. Men jag står på benen och vet hur dessa strider ska tas. Jag är duktig att hålla det tillbaka, sällan går det ut över mina arbeten, men som jag skrivit tidigare så blir jag väldigt utmattad och tröttare än efter ett vanligt arbetspass.

Just nu vill jag bara iväg och starta, men inte först klockan 21 börjar jag. Vet inte vad jag ska göra till dess, klunkar i mig kaffe för att hålla mig vaken. Jag har inte så mycket ork ändå till något alls, så jag kanske gör det bra i att stanna här i soffan.

Det är frustrerande för mig när folk inte förstår hur mycket jag kämpar i dessa perioder, varför jag ska få frågan: varför är du så tyst? Varför är du så trött som sovit så många timmar? Är du sur? Har jag gjort något?

Känner inte direkt någon skyldighet till att förklara mig heller, och vill inte behöva förklara mig heller. Det är så här, jag har gjort mer än vad jag trodde jag skulle orka, jag ger mer än vad jag får tillbak, alla tankar som går runt i huvudet, det gör mig helt färdig.

Därför är det skönt att jobba på olearys, man träffar för det mesta glada och positiva människor och det gör att timmarna går snabbt och man får samtidigt dela många skratt. Till skillnad från att jobba som undersköterska, ett jobb som är mycket roligt men samtidigt finns det mycket faktiskt kan bli ledsamt då man faktiskt tar hand om sjuka människor och en del som står inför döden.

Jag lever och andas, den lilla energi jag har i kroppen ska läggas ner till skratt. Det gäller bara att omvandla dålig energi till positiv.

När alla orden tar slut

När alla scenarion i skallen upplevts, kanske inte på det sätt man tänkte att det skulle sluta, så tar man ett nytt andetag. Man kämpar för att hålla gamla dörrar stängda och försöker ständigt öppna nya, men man hittar inte nycklarna, dom måste blivit borttappade påvägen hem i snön.

Men du måste tro mig när jag säger att jag försökt, mer än vad jag trodde mitt hjärta skulle klara av någonsin. Jag bläddrar i boken och ser alla skrivna sidor, jag ler och skrattar för mig själv. Men samtidigt känner jag en enorm smärta, för mycket blev inte vad jag tänkte. Dessa scenarion man tänker i huvudet. Jag var så säker förr, det är det som gör mig vettskrämd idag.

fredag, december 7





No more tears, my heart is dry
I don't laugh and I don't cry
I don't think about you all the time
But when I do I wonder why

You have to go out of my door
And leave just like you did before
I know I said that I was sure
But rich men can't imagine poor.

One day baby, we'll be old
Oh baby, we'll be old
And think of all the stories that we could have told

Little me and little you
Kept doing all the things they do
They never really think it through
Like I can never think you're true

Here I go again the blame
The guilt, the pain, the hurt, the shame
The founding fathers of our plane
That's stuck in heavy clouds of rain.

One day baby, we'll be old
Oh baby, we'll be old
And think of all the stories that we could have told

torsdag, december 6

- jobbelijobb!

Har bara varit hemma hela veckan, har knappt gått ut mer än att för röka. Så idag blev jag kallad till kallkällan där jag varit rätt mycket, känns skönt och tryggt. Imorgon har jag körlektion och efter det kommer limpen och möter upp mig, så saknad han är! Han är en av de få som jag verkligen kan säga allt till, och han får mig alltid på så bra humör. Så ser fram emot det :) kikade även på bilddagboken och hittade en gammal bild, blir så glad att ha kvar en vän från förut, för det flesta har man glidit ifrån.

onsdag, december 5

It's not what you said
It's the way you say it
It's not what you did
It's the way you do it

- blue jeans

You went out every night
And baby that's alright
I told you that no matter what you did I'd be by your side
Cause Ima ride or die
Whether you fail or fly
Well shit, at least you tried.
But when you walked out that door, a piece of me died
I told you I wanted more-but that not what I had in mind
I just want it like before
We were dancin' all night
Then they took you away- stole you out of my life
You just need to remember...

I will love you till the end of time
I would wait a million years
Promise you'll remember that you're mine
Baby can you see through the tears?
Love you more
Than those bitches before
Say you'll remember, oh baby, say you'll remember
I will love you till the end of time

- svårt att somna

Igår somnade jag vid två tiden, vakna när andre for till jobbet men dum som jag var gjorde jag det dåliga valet att somna om, var helt borta när jag väl steg upp kring tolv.. Nåja, det var inte det jag skulle skriva, utan skulle berätta om min mardröm.

Jag ser ju väldigt mycket som har med zombies att göra, lite av nörd när det kommer till spel, filmer och serier. Kan va hur kass zombie film som helst, men jag ser den mest för själva grejen (kommer ha nytta av allt jag lärt mig någongång när acolypsen slår till, haha..) Det gör ju även att jag har mycket "mardrömmar" om detta, såklart. Många gånger så är jag värsta fightern, vaknar me adrenalin som pumpar i hela kroppen och är så sjukt taggad. Det är ju inte riktigt en mardröm.

Men natten till idag drömde att jag blev biten, det resulterar till att jag blir ett monster, men alla mina känslor var kvar, jag ville inte skada någon, men min djuriska instinkt fick mig att mörda folk något så brutalt. Jag tänkte hela tiden tt jag skulle låta bli, men ändå så döda jag så många oskyldiga människor.

Det kan jag kalla mardröm, för jag skulle aldrig skada någon! Och att se rädslan i människors ögon, det var det värsta.

Jaja, det var ju bara en mardröm, hemskare har jag drömt, men det var något speciellt med denna. Anledningen till varför jag skriver nu är väl bara för att jag inte kan somna riktigt, eller kan och kan inte, klart jag kan, men telefonen håller mig hårt.

måndag, december 3

- Look at me, I Just can’t believe what they’ve done to me, we could never get free

Jag sitter i samma sits som jag satt i för inte så längesen, det tar på krafterna. Tankar och funderingar, allt bara ekar i skallen, försöker tänka klart, komma fram till något vettigt, men känner mig stel. Försöker se en lång väg framför mig, men det som varit så klart känns inte så självklart längre.

I hela röran känner jag att jag tappat en del av mig själv på vägen, känns som att jag hamnat i en idientitets kris, för allt vad jag sagt förut att jag står för är något jag inte längre kommenterar. Många gånger har jag tänkt hur jag ska agera i en situation, men när jag väl står där så rycker jag på axlarna. Jag ger inte upp en sån stor fight, jag står inte upp för mig. Mitt moraliska tänkande har försvunnit och jag finner ingen logik som jag en gång gjorde. Jag känner mig borttappad.

Det kanske är övergående. Jag kanske hittar den där biten. Jag är duktig på att agera i huvudet, men när det kommer till kritan så står jag still, vettskrämd. Känner mig som en skateskjuten kråka, jag tar mig ingenstans. Så mycket som jag bör säga, så många sätt jag bör agera på. Men jag är vettskrämd.

Jag försöker verkligen, men det här är tungt.
Så mycket ett hjärta kan ta stryk. 

- kärlek

Något som är så fantastiskt, men samtidigt något som är så otroligt smärtsamt.
Jag är glad att jag kan se allt det vackra i hela bilden,
för annars hade jag aldrig tillåtit mig att älska och att bli älskad.