fredag, april 29

- då och nu, du

Jag kommer ihåg dig. När jag tittat på bilder så känner jag alltid vad du känner. Du kunde alltid skratta, men hade alltid närmre till gråten. Jag minns att du brukade titta upp till himlen, ibland sa du att du snart skulle ansluta dig, bli en av alla stjärnor, men ibland frågade du någon slags högre makt om det någonsin skulle bli bra. 

Jag ser i dina ögon, på alla dessa bilder och jämför dom sedan med mina. Visst är dom lika spräckligt gröna, visst är dom sorgliga, det är en galax där inne som bara du och jag förstår. I galaxen finns sorg och olycka, men det finns även alltid hopp. 

Du hade alltid hopp, även fast du lugnade dig med tanken att inte bli över 20 år. Men någonstans. Någonstans hoppades du. I allt helvete kunde du lugna dig med tanken att allt snart skulle vara över, snart. Och för varje snart du sa efter varje mening där du sa du skulle avsluta, gav du dig själv en ny chans. Du gav livet en ny chans. Du räddade dig själv, bara av att avsluta med Snart. Du räddade mig, du räddade oss. 

Jag är tacksam, du finns omkring mig hela tiden. I mina tankar i mina känslor. Ibland tänker jag bara på dig en hel dag, speciellt när jag far ut och reser, för du har gett mig chansen att uppleva detta och framförallt friheten du suktade efter. Jag är fri. 

Ibland gör du mig mer påmind om din närvaro mer än vanligt. Jag kan bli arg att det här ens hände oss, varför skulle vi bli straffade? Jag har numera närmre till skratt än gråt, ändå blir det så här, varför skulle det komma till oss från första början? 

Oändliga samtal med olika människor och ingen har svaret. Ingen kan hela mig. Och jag faller. Men du gör mig stark, när jag ser ditt svarta hår och dina ögon, jag känner dig och vi går igenom det här tillsammans. Vi klarar det här. 

Jag är 23 nu, till sommaren fyller jag 24 år. Jag har tagit mig hit, jag lämnade dig någonstans på vägen. Men du hittar alltid tillbaka.

måndag, oktober 19

lördag, oktober 10

onsdag, oktober 7

I went down to a place in Bed-Stuy,
A little liquor on my lips
I let him climb inside my body
And held him captive in my kiss

And there's a storm you're starting now
And there's a storm you're starting now
And there's a storm you're starting

I'm a wanderess
I'm a one night stand
Don't belong to no city
Don't belong to no man
I'm the violence in the pouring rain
I'm a hurricane
Ha ah ah ha ah ah ah
I'm a hurricane
Ha ah ah ha ah ah ah
I'm a hurricane

I went down to a place in Brooklyn
Where you tripped on LSD
And I found myself reminded
To keep you far away from me

torsdag, oktober 1

- pusselbitar

Känns att jag börjar landa nu, i det här. Jag kan göra vad jag vill, befinna mig vart jag vill, livet finns i mina händer och jag har makten. Det tog ett tag att förstå, att komma fram till vad jag ska göra med allt som finns framför, men jag börjar veta och det är mäktigt, fantastiskt. Jag börjar med att spara pengar till Thailand, sedan nya äventyr. Det ultimata, dit min pil pekar mest åt, är att lämna Sverige. Och det som skulle vara mer ultimat är att de sker redan nästa höst. Nya Zeeland och Australien, jobba och upptäcka, leva och se. I några månader, kanske ett år, tills jag är nöjd.

Visst är livet vackert, ännu mer när man börjar se alla färger.

fredag, september 25

fredag, september 18

onsdag, september 9

fredag, september 4

Jag dansar, sjunger, är glad, just Nu. Det kanske håller på i flera veckor till, det kanske tar slut imorgon. Jag har senaste året stoppat mig själv i första hand, mina tankar har kretsat kring mig själv och vilka vägar jag vill gå, jag har ifrågasatt mig själv, om det är livet jag vill leva, om det är så här saker ska vara, och jag har alltid blivit missnöjd när svaret varit nej. Jag har kämpat, kämpat för att få tillbaka glädjen, kämpat för att få dela den och när det inte fungerade, när svaret fortfarande var Nej i huvudet, så är jag glad och lycklig att jag tillslut lyssnade.

Livet är inte fridfullt, saker förändras, planer utvecklas, vi människor utvecklas ständigt och där med förändras livet omkring. Jag är ute rätt mycket nu och härjar, det är inte långsiktigt, men det är nu och det får vara så. Jag får dela många skratt med inte helt främmande människor och även främmande människor. Gamla och nya i en virvelvind. Allt vi egentligen har är dagen, imorgon vet jag ingenting om. Så jag andas, skrattar och andas lite till.

söndag, augusti 30

- coming over

Is it alright if I come round
Is it too late if I come now
Would you stay up to figure this out
Some way
If I stay here would you come back
If I stay cool would you be mad
Would you want me if I want you
That way

Cause all I can think about is coming over, coming over
All I can think about is coming over, coming over
All I can think about is coming over, coming oh, coming over

Isn't it strange
Oh
Isn't it strange this
Oh
Isn't it strange this
Oh 
Isn't it strange this
Oh

Isn't it strange that every time
I look at your name I'm suddenly high
For you to feel the same I would do almost anything
I'd give away this, give away that
All of my shoes and all of my hats
All I need's you and a bit of music

fredag, augusti 28

torsdag, augusti 27

- reality


Decisions as I go, to anywhere I flow
Sometimes I believe, at times I'm rational
I can fly high, I can go low
Today I got a million. Tomorrow, I don't know

Stop claiming what you own, don't think about the show
We're all playing the same game, waiting on our loan
We're unknown and known, special and a clone
Hate will make you cautious, love will make you glow

Make me feel the warmth, make me feel the cold
It's written in our stories, it's written on the walls
This is our call, we rise and we fall
Dancing in the moonlight, don't we have it all?

Make me feel the warmth, make me feel the cold
It's written in our stories, it's written on the walls
This is our call, we rise and we fall
Dancing in the moonlight, don't we have it all?


tisdag, augusti 25

- tie me down


Tie me down,
I’ll go wild, I’ll go wild
You can’t hold down,
A homeless child, a homeless child

No man was born to be locked up, 
No man is born to not be free
We’re here to live, we’re here to love
We’re here to touch, feel and see

When the lows get to heavy
I must teach myself to climb

Tie me down,
I’ll go wild, I’ll go wild
You can’t hold down,
A homeless child, a homeless child

Behind the cloth, behind the paint
Behind the flesh and bones
Behind the laughter and the pain
Behind the eyes lies my soul

When the tears get to heavy
I must teach myself to cry

Tie me down,
I’ll go wild, I’ll go wild
You can’t hold down,
A homeless child, a homeless child

There’s got to be a way
I’m a hunter for a better day

Tie me down,
I’ll go wild, I’ll go wild
You can’t hold down,
A homeless child, a homeless child 

måndag, augusti 24

- someone new

Don't take this the wrong way,
You knew who I was with every step that I ran to you,
Only blue or black days,
Electing strange perfections in any stranger I choose.

Would things be easier if there was a right way?
Honey, there is no right way.

And so I fall in love just a little, oh a little bit every day with someone new
I fall in love just a little, oh a little bit every day with someone new
I fall in love just a little, oh a little bit every day with someone new
I fall in love just a little, oh a little bit every day with someone new

There's an art to life's distractions,
To somehow escape the burning weight, the art of scraping through,
Some like to imagine,
The dark caress of someone else, I guess any thrill will do

Would things be easier if there was a right way?
Honey, there is no right way.

And so I fall in love just a little, oh a little bit every day with someone new
I fall in love just a little, oh a little bit every day with someone new
I fall in love just a little, oh a little bit every day with someone new
I fall in love just a little, oh a little bit every day with someone new

I wake at the first cringe of morning,
And my heart's already sinned.
How pure, how sweet a love, Aretha, that you would pray for him.

måndag, augusti 17

- hoppas det är du som förstör

Det känns inte som det brukar och jag vet inte vad jag gjort för fel
På levande jag vänder, bakom mig finns mer än framsteg
Jag tror inte alls att vi kan dö
Väggarna omkring mig
Allt som både dör och växer
Jag vet inte vart jag står, men stannar
Alltid lämnar efter, det vi borde gjort för oss
Hör på alla orden, glömmer inte bort att vara rädd
Inte framåt mer, känner väggarna omkring, färgar allt, mitt eget fel
Drömmer om min barndom, ser inte längre ut, väggarna omkring mig
Skulle lämna mig till slut

Alltid förhindrad men många som undrar, man kan bara förlora en gång
Men vi har ändå ett eget sett att förfölja oss själva
Alltid förhindrad men många som undrar, man kan bara förlora en gång
Men vi har ändå ett eget sett att förfölja oss själva

Sen du lovade att hålla vad vi sagt har vi inte pratat alls
Om en magkänsla, vrider sig i magen, snälla stäng av den
Hoppas det är du som förstör, så jag kan ångra utan ånger
Hoppas det är du som förstör, så det blir lite synd om mig med

söndag, augusti 2

Son Lux - race to erase


Son Lux - no fate awaits me

Känner mig som jag skrivit tidigare, otroligt rastlös. Jag har ständigt något projekt och nu har jag snöat in på heminredning och känner mig rätt kreativ.  Idag har jag gjort en "stege", trots lite verktyg så lyckades jag ändå. Men jag klantade till mig då jag använde en brödkniv till såg, så kniven slant över pekfingret. Hunnit vara till jourcentralen där dom lagt om, några små nerver som gått av, men det självläker. Höll på att svimma när det hände, hatar djupa sår på mig själv (ironiskt nog med tanke på förr??) på jobbet går det också bra att lägga om sår, men fan inte på mig. Blir hemma imorgon för att infektions risken är störst första dygnet. 

Har annars förälskat mig i Son Lux. Och har lagt undan brödkniven. Stegen blev inte som jag tänkt i huvudet. Men den får vara tills vidare, det kostade ju faktiskt nästan ett finger!!