Har börjat testa mig fram med yoga, och det känns bra.
söndag, juni 8
breakeven
Har börjat testa mig fram med yoga, och det känns bra.
fredag, maj 30
tisdag, maj 27
Didn't I?
Didn't I warn you not to?
Didn't I warn you good?
Maybe we couldn't help it
Maybe we never should
Didn't I say it slowly?
Didn't I make it clear?
Is it unfair to ask you?
Why it is you're still here?
You cut your teeth on the lack of answers, singing
Come back home and it don't feel the same
Well I've bled words onto a page for you
And you never knew my name
Didn't I make it harder?
Didn't I leave you that?
Was it too much to ask you?
Why it is you still care?
You cut your teeth on the lack of answers, singing
Come back home and it don't feel the same
Well I've bled words onto a page for you
And you never knew my name
Come back, baby at times I'll cut you up and never let go
Sweet love, play your song
Call your mother, say take me home
Like your smile, don't say not
Another man down if you let them know
You cut your teeth on the lack of answers, singing
Come back home and it don't feel the same
Well I've bled words onto a page for you
And you never knew my name
tisdag, maj 20
- Say something
fredag, maj 16
- Snusmumrikens vårvisa
Ja må denna tid också gå fort. För när badrummet renoveras betyder det även att kattlådan flyttat ut till vardagsrummet(!!!!!) och deras bajstider krockar oftast när jag ska äta min frukost vid tv:n, vilket är väldigt störande. Om dom bara visste hur det luktade!! Fast det kanske dom gör? Och bara jävlas med mig? Hmmm....
Nä nu ska jag lyssna på musik och bara vara tills klockan tickar till ett ungefär.
måndag, maj 12
lördag, maj 10
tisdag, maj 6
- Långsamt
I ensamhet och mörker, kombinerat med en skön lista musik så blir allt så mycket mer närmre en.
Jag är precis som jag alltid varit, min värld känns svart och den känns vit. Jag är svart, och jag är vitt. Mitt hår är varken svart eller rött längre, eller orange, eller någon annan misslyckad färg. Jag gömmer mig inte bakom tröjärmen eller en ful stor mössa. Tjocka huvtröjor eller trasiga byxor. För den delen gömmer jag inte ens bakom en dörr heller. Jag är definitivt inte lika ensam längre. Och det som en gång var en trasig arm har bara ärrbildningar kvar. Men jag är fortfarande jag. Mitt skratt hörs mer än förut, jag ler och jag är social. Jag tänker inte längre en framtid utan mig i familjebilden, jag ser mig istället själv ha en egen familj. Levande.
Men jag är ändå som förut, mitt huvud är fortfarande lika komplicerat, jag är fortfarande komplicerad.
Fast jag lär mig att leva med det, det är inte lika outhärdligt som det var en gång i tiden.
Även fast det känns näst intill panik framkallande att känna mig likadan i insidan då som nu, så vet jag att det är övergående. Jag vet att jag överlever.
I helgen funderar jag på att styra bilen mot stugan, fly iväg om bara för en natt.
måndag, maj 5
- Långsamt
Det är så här jag är
Just idag
Kan inte oron ta mig
Jag är lugnare
Idag är jag framme
Ingen som jagar
Min sköra tanke
Nu är jag här för sista gången
Runt mig sjunker gamla minnen ner
Som tavlor från min barndoms väggar
Nu är det bara längtan
Till det gamla kvar
Och frågorna vi tvingats lämna
Jag minns hur vi skrek på varann
Hur vi svek och rev i vad vi nådde
Jag var arg
Ni förlät''
- About her
well no one told me about her
how many people cried
how would i know
why should i care
please don't bother trying to find her
she's not there
fredag, april 4
- På ruta ett
Jag var till vårdcentralen igår, för att i några veckor har jag haft problem med sömnen. Eller, jag har inte haft problem med sömnen, vad jag har trott iallafall. Jag har haft en ständig trötthet som legat över mig. För att korta av det hela så vaknade jag måndag morgon, men en otrolig stelhet i kroppen (ingenting ovanligt), stretchade och tänjde på kroppen och begav mig sedan till jobbet. Att jag hade värk i hela kroppen är inte heller något ovanligt, det hör till, oftast blir det mildare mot eftermiddagen. Problemet var att jag liksom vaknade aldrig, jag befann mig i en dröm kändes det som. Äh, det går snart över, tänkte jag.
Det gick inte över. Det gick inte över på tisdagen heller. Och jag ansträngde mig till tusen för att verka pigg, vaken, alert, men samtidigt skrek det i mig att jag skulle Vakna. Det var jobbigt att befinna sig på jobbet och känna en sådan desperation i kroppen, det var jobbigt att anstränga sig så hårt för att visa att man är koncentrerad, när man själv känner sig som om man står bredvid sig själv och bara ser på.
Onsdagen for jag till jobbet, kände mig helt lost när jag satt i bilen, att jag ens klarade av att köra Till jobbet förstår jag inte hur. Efter knappt en timme gav min kropp upp, det ledde till en panik ångest attack och jag for hem. Det var detta som ledde till ett samtal till vårdcentralen, som jag för övrigt hatar att gå till, hatar miljön, hatar att vänta, hatar att söka efter hjälp.
Tick, tock, tick, tock. Det gick över tid, detta besöket, jag gick dit för att förklara denna dimman som lagt sig för ögonen och gjort mitt huvud tungt som bly. Vi halkade in på min ständiga värk i kroppen, vi konstaterade att ställen som brukar vara inflammerade hade blivit fler. Vi kom fram till att jag ytterst sällan under nätterna hamnar i djupsömn, pågrund av min värk. Det förklarar min ständiga trötthet, det förklarar varför min kropp plötsligt sa ifrån. Vi kom fram till att värken och inflammationerna gör mig trött. Det som går att göra, är att träna och äta anti-inflammatoriska läkemedel (som för övrigt inte hjälper).
Det går i skov, ibland har jag knappt ont alls, ibland har jag så jävla ont och jag fick veta att jag ska lära mig att leva med det. Det känns bittert att vara 21 år gammal och ska leva med kroniska inflammationer. För att se på det ljusa sidan har jag väldigt många år på mig att lära mig leva med det.
Värken kan jag ta, för det har jag nu levt med så pass länge. Men att det ska gå ut över det psykiska, för kropp och själ hör ihop, när ena värker, värker den andra. Så nu framför mig väntar även KBT samtal. Jag vet inte vad jag trott, att det kanske skulle finnas en mirakel spruta som fick mig att känna mig som 21? Så detta är ännu en resa i mitt liv som heter kämpa.
lördag, mars 29
onsdag, mars 26
Känn dig ensam - du är omringad, känn dig vilsen - du är borttappad
Jag vet att denna natt kan vara en sådan med tänd lampa. För jag vet att du är fruktansvärt rädd, rädslan. Och jag vet varför du är rädd, rädslan. Men jag kommer inte falla, jag är stark. Som jag sa, du har styrkan där bakom dig. Du kommer aldrig ensam, du kommer med skrynkliga papper och foton, och jag vet. Jag vet så väl. För jag kommer ihåg när du och jag hängde ihop, du behöver inte visa upp allt det där. Vi var ju liksom bästa vänner.
Du kan göra mig så ledsen när du dyker upp, speciellt när jag inte är beredd. Du kan göra mig arg, du kan få min galen, du kan få mig att slå i saker, skrika, skaka, och du kan få mig fullständigt slut. Det gör ont att titta tillbaka på en del saker du vill visa upp, det gör ont att tänka på alla våra minnen tillsammans, fattar du inte det? Jag vet att jag glömmer dig ibland, men jag vet även att du alltid är med mig.
Jag kan bli rädd för dig rädslan,
måndag, mars 3
torsdag, februari 13
onsdag, januari 29
söndag, januari 19
torsdag, januari 16
fredag, januari 3
- 2014!
lördag, december 28
Skinny love
Pour a little salt we were never here
My my my - my my my - my my my my - my my ...
Staring at the sink of blood and crushed veneer
I tell my love to wreck it all
Cut out all the ropes and let me fall
My my my - my my my - my my my my - my my ...
Right in the moment this order's tall
I told you to be patient I told you to be fine
I told you to be balanced I told you to be kind
In the morning I'll be with you
But it will be a different kind
I'll be holding all the tickets
And you'll be owning all the fines
Come on skinny love what happened here
Suckle on the hope in lite brassiere
My my my - my my my - my my my - my my ...
Sullen load is full so slow on the split
I told you to be patient I told you to be fine
I told you to be balanced I told you to be kind
Now all your love is wasted then who the hell was I?
Cause now I'm breaking at the britches
And at the end of all your lines
Who will love you? who will fight?
And who will fall, far behind?
fredag, december 27
Juldagar
tisdag, december 3
- favorit
´´Something has changed in you. Towards me. You're distant, cold. I don't know what I've done, but I'll leave you alone from now on if that's what you want. Is that what you want? You know why I'd leave you alone? Because I care about your feelings more than mine. I love you. There I said it, not just on some chalkboard. I would never let anybody or anything hurt you. I've never felt that way about anyone.´´
- nytt jobb!
xxx88
Boy, life is cynical despite my heart of gold
Oh, no, buddy, don't you cry as they go
fredag, november 15
- Frihet
Jag ville tatuera frihet, för att Aldrig någonsin glömma dess betydelse.
Dessa fyra år som gick mellan tanken på tatuering till att få tatuera sig, så tänkte jag inte så mycket på att varken fly eller ta livet av mig, även fast det var återkommande tankar så var det ingenting som påverkade mig så pass att jag gjorde något utav det. Men att få tatuera det, det bara var ett måste, för jag levde fortfarande med tanken att Aldrig någonsin glömma dess betydelse.
Det som betyder allra mest med denna tatuering,
Nej, jag glömmer aldrig någonsin.

.jpg)














