-

jag förstår bara inte. Det flesta vet vilket läge jag var i förra året, hur jag var och några vet varför. Förra året var det mest kämpigaste året, jag föll och jag reste mig, gång på gång. Varje litet ord fick mig att ta dubbla steg bak. Ni vet hur det formade mig, hur jag är idag. Självklart är jag osäker, självklart har jag fortfarande lågt självförtroende, självklart hatar jag att vistast i miljöer med mycket människor. Ändå går jag till skolan varje dag, och ja jag blir bättre. Men det är fortfarande en lång jävla väg, och det som är så jävla lätt för er är inte det för mig, fortfarande!! Jag förstår mig bara inte på er, ni som tror det fortfarande bara är som.. En ''lek'', eller något sånt. Okej, det är även lätt för er att säga 'du måste träna på det', vad i helvete tror ni jag gör varenda dag? SÅN STOR JÄVLA TRÄNING ATT BARA GÅ UT GENOM DÖRREN! Men visst, ja jag är en jävla tönt för det här, för jag försöker ju verkligen inte få bort alla negativa tankar osv.... nejnej. Det krävs tid, och om inte ens dom närmsta förstår det ger jag upp. Jag vill få er att förstå att jag fortfarande är ärrad av det hela, och det flesta jag känner läser min blogg, och nu vet ni. Men är sjukt stolt för dom mil som faktiskt gått, på ett svep nästan. Det här har format mig positivt och negativt, jag hade ett val, att bli något eller ingenting. Alltså vara kvar i mitt rökfyllda rum eller visa mig och börja plugga med andra ord. Åh, så sjukt less bara på dom som tror allt är så jävla lätt för mig. För som sagt, hade det varit lätt, hade jag gjort allt.

Jag trampar inte på er när ni inte fått mvg på ett prov.
Så shut up, sh-sh-shut up.