när någon i din närhet drabbas av en sjukdom, så kommer det först en chock sedan en någon annan slags chock. Sedan börjar man tänka. Sedan är det en hel lista av vad man kan gå igenom. Jag tänker mest på mamma, och det är de som drar ner mig. Jag tänker mycket, och jag vill prata med någon. Eller så vill jag bara sova, jag vet inte. Tänker mycket på förut, som jag oftast gör. Jämnför då med nu, bad and good times. Vad jag hade då, och vad jag har nu.
Jag vet inte vad som gör mig mest frustrerad, att det jag hade då är nytt för mig nu. Eller att allt man vinner, förlorar man, någongång. Kollar på gamla foton och undrar bara om allt som försvann kommer tillbaka. I dont really know who's speaking.
it was good times?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar