I mina vandringar hem genom skogar och stigar, så blir jag värsta funderaren. Eller vart jag än promenerar. Vet inte om jag ska kalla mig filosof? För jag kan lova att jag kommer på saker ingen annan tänkt på. Iallafall inte på min tid. Eller så är jag bara lite konstig. Hursomhelst finner jag det väldigt roande och min väg hem blir mycket snabbare!
Idag när jag var påväg hem från praktiken, gick jag skogsvägen, som alltid. Det snöade inte, utan var ganska mysigt väder. Därför blev jag chockad när det kom ett tjock snömoln över hela mig, men grym som jag är så samlade jag mig snabbt som att inget hade hänt. Däremot kollade jag upp för att se vad som egentligen hade hänt, och det hade då alltså rasat snö från ett träd. Inge mycke snö, men snö iallafall.
Det fick mig att kolla på alla jäkla granar och björkar, och det fick mig då att fundera på varför det aldrig står i tidningen om att någon fått snöras från ett träd och dött. För snön är verkligen tjock på en del ställen, och kan säkert bryta fem ryggradar inom loppet på en milli sekund.
Överdrift kanske, men jag är faktiskt förvånad att ingen dött på så vis (vad jag vet iallafall). Blev lite skrämd och skyndade mig mot alla lägenheter för en annan väg hem.
En annan sak jag kom på då jag bytte spår är, varför nya vägar alltid går snabbare att gå än gamla? Försöker verkligen ta nya vägar varje gång jag rör mig på tuna/mjölkudden, men nu är alla vägar tagna tror jag och jag vill flytta.
Hade en miljontals funderingar om .. Fan, allt. Jag älskar hur jag tänker ibland.
Ikväll blir det träna trots min krasslighet, känner mig sjukare av att sitta still.
Annars har min dag gått bra, fått in den här praktik känslan igen och det känns bra!
pusspusss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar