onsdag, december 19

damn it

Har skrivit förut om att jag bär på något anlag som alla med reumatiska sjukdomar bär på, vilket låter ganska dåligt om man tänker i framtiden. Något som förut var väldigt oroligt och fick mig att sova dåligt om nätterna var kryp i benen och en känsla av att övre delen av låren var som bortdomnade. Även en lista av olika slags värk och framför allt i svanken/ländryggen. Det jag känt av i benen har blivit mer av en vana, för det är bara så till och från, värk tabletter får inte riktigt bort obehaget ändå. Men något jag inte kan ignorera är värken jag får i svanken till och från, nu var det väldigt längesedan, fram till för bara en stund sen.

Jag har inte tagit ut värktabletter på länge utan käkat alvedon vid behov, men nu ringde jag om förnyat recpet, för det eskalerar bara, ända upp i ryggraden. Förut kunde jag ha på känn när det var ''nära'' men nu var det bara som en bomb som exploderade. Jag är glad att jag fått veta varför det är så här och får tabletter som hjälper, men vilken kamp jag gick igenom innan, slängdes mellan olika läkare och den ena sa det andra vice versa. Nu ska jag väl traska omkring här i lägenheten för att sitta gör otroligt ont. Det är skönt att jag vet att det går över och  det är skönt att det kommer så sällan.

Inga kommentarer: