Hur ska man kunna resa sig om man aldrig faller?
Hur ska man någonsin kunna bli starkare om man inte prövas?
Ja, hur ska du kunna lära dig av alla fel utan att misslyckas.
Jag försöker tänka att jag inte faller, att jag står med båda fötterna på jorden och andas. Mina tankar kommer bara över mig ibland, och jag har inget svar på varför det blir så här. Jag antar att det är min prövning, jag antar att jag en dag förstår. Hela livet är en resa att lära sig av, man kommer ständigt misslyckas tills man lyckas.
Det är så här mitt liv går, inte längre än en cirkel. Jag skrattar, jag gråter, jag är lycklig, jag faller, jag reser mig. Förut kändes det som att jag bara ville ha en diagnos, ett namn på vad jag är, ett namn på mitt beteende, ett namn för mina tankar, ett namn som jag kan se på, ett namn jag kan skylla på. Ett namn som skulle få bära hela skulden för vad jag är.
Idag har jag tagit mig längre än det, jag behöver inget papper som beskriver mig, jag ska inte behöva förklara mig eller skylla på något. Jag är bara jag, helt enkelt. Ständigt sökande, ständigt vilsen.
Jag är inte längre ledsen för hur jag kan bli,
jag frågar inte någon i tomma intet varför det blir så här,
jag bara accepterar att jag blir så här,
och att det alltid mer eller mindre kommer vara kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar