Allt åt helvete

Jag är skör. Jag kommer alltid att vara det, och ibland är det hanterbart, ibland inte. Men det är inte jag som skapat den sidan, det är inte jag som valt det, utan det är människor omkring mig som skapat det. 

Vissa finns inte kvar, en del har jag växt ifrån, en del har jag bara valt att radera. Också finns det dom jag gett en chans. Sen har jag gett några två chanser. Sen finns det en jag gett flera.

Det är inte jag som bestämmer över den här sidan, det är inte jag som fått det till liv. Utan det är ni, ni som jag ger tillit, som JAG är ärlig mot hela tiden och jag förväntar mig givetvis detsamma tillbak. Men det är NI som utnyttjar det, det är NI som förbrukar det. Och jag litar inte på någon snart, mer än mig själv. Och det är synd, för i en del relationer tar jag det förgivet, tillit och ärlighet. Och jag är noga med mina chanser, väldigt noga.

Jag har kommit till en punkt i livet att jag känner vad som är bäst för mig, för i slutändan är det bara sig själv man har. Jag börjar bli mer egocentrisk än vanligt, och jg tänker mer och mer på mitt egna mående än andras. 

Jag kan inte hålla på att anpassa mig efter andra, för det kommer krossa mig.