just sett filmen '9', kan inte säga att jag hade världens förväntningar på den precis, och det är jag glad för. Den var mest en tidsfördrift. Men dålig var den absolut inte, fast den skrämde mig from time to time, eh-hee.. Jag fattar inte vad som hänt med mig, jag har blivit världens mes när det gäller filmer. Seriöst, en komedi kan skrämma mig. Säkert.
Funderar lite på hur allting var, kollade i en barnenshus tidning och såg allt som finns nu som inte fanns när jag var liten. Men vi var nöjda ändå, det är rätt coolt ändå. Funderar på att jag faktiskt varit as bra i skolan, typ upp till femman var jag helt great i allt. Fast då visste man ju inte annat, om man tänker efter lite mer. Vad mer is on my mind? En promenad in i skogen, bara för att skrämma upp mig. Kanske ta en dusch. Se en annan film och typ.. FUNDERA.
Något som kom på tal för några dagar sen, var just det här.. Man har varit as nära någon, man har så sjukt mycket roliga minnen, typ en bästa vän. Sen händer något, man bara glider isär sakta, och idag hälsar man inte ens på varann. Det är bara en konstig känsla, att se en främling idag som man har delat så mycket med.
Det som skrämmer mig lite, eller, det känns ganska väntat. Är att jag eller dom, sakta glider ifrån mig. Jag tycker jag anstränger mig, säger att dom ska höra av sig när dom har tid osv. Men dom där gångerna man ska vara med varann, verkar allt längre bort. När vi träffas kommer det fram mekaniskt 'Vi måste umgås', 'Jag hör av mig' osv. Ännu konstigare känsla, när jag för en gångs skull känner att vi kommer vara främlingar två år fram, och ändå orkar jag inte anstränga mig mer. Dom här personerna är några jag delat mycket med, verkligen.
Och nu ser jag allt bara ske framför mig och jag tror jag ger upp.
NU, bastu-dusch-röka-film.
ppprrrr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar