Fri tillslut

Jag frågar mig själv många gånger,
hur ett hjärta kunde vara så skört,
när det var näst intill orört.

kollaps

Lång historia kort.

Förra veckan på tisdagen, en ledig dag, for jag, morsan, Marianne och Alf till ikea. Jag svimmade av i matkön, mådde skit efter det, illamående, huvudvärk, muskelvärk, febersvettningar. Var sjukanmäld onsdag, torsdag och fredag. Helgen spenderades i stugan för att jag skulle ta igen mig. Ett typiskt blodtrycksfall, med följd av en längd biverkningar.

Jobbade igår, (måndag), allt gick bra, kände mig trött efter jobbet, inget ovanligt. Men idag fick jag svimningskänslor inne i köket på jobbet, fick lägga mig i en säng och Lena tog blodtryck, b-glukos och ett blodvärde. Men allt såg bra ut. Fick dock domningar i armarna och kroppen spelade inte samma spel som hjärnan. Slutade med att jag fick gå ner till akuten, där en rad andra prover togs samt EKG. Ingenting visade något, det kändes så frustrerande. Jag ville bara skrika ut hur säker jag var att något var fel på mig, då förklarade läkaren att det psykiska kan gå ut över det fysiska, utan förvarning.

Så det är dessa symtom man får innan man springer in i väggen, det är så här kroppen säger ifrån. Här har jag gått på moln och faktiskt tänkt att: Fan, äntligen är allt bra med mig, äntligen mår jag bra. Jobbet går bra, träningen går bra, jag mår bra!! PANG, som ett skott i nacken. Jag är helt färdig, jag blir ansträngd av att gå till toaletten, jag gäspar, min hjärna skriker efter syre, luften är torr, benen domnar, armarna hänger inte med, det kryper i fötterna, det kryper i fingrarna, det kliar i huvudet, jag får ofrivilliga ryckningar i fingrarna.

Hur förklarar man att ingenting känns rätt, hur förklarar man känslan av att hålla på att bryta ihop, när man inte förstår den själv, när man själv inte är beredd? Hur förklarar jag till en annan vad som pågår i min kropp när jag inte vet själv? Jag har haft ångest och varit i en kris för längesen, men ingenting mäter sig med den här känslan, denna orkeslösa känslan, och att hela tiden hålla på att brista, som om man snurrar på en tunn lina mellan förståelse och vilsenhet.

Jag försöker se det klart, alla möjliga faktorer som spelar in. Har jag bara packat en massa i min ryggsäck, har jag intalat mig för länge att jag är stark? Har jag ryckt på axlarna och inte kollat bak? Har jag tvingat fram ett leende trots att jag bara velat bryta?

Nu har kroppen i alla fall sagt ifrån. Jag kommer inte jobba först nästa vecka, eller nej, jag får inte jobba, jag måste ta det lugnt. Hade jag inte fått det sagt till mig hade jag förmodligen ryckt på axlarna, tvingat fram ett leende och tagit mig till jobbet imorgon. Och antagligen lagt en ny vikt i ryggsäcken.

Ja det är svårt, när hjärnan och kroppen inte sjunger på samma melodi.

The art of forgiveness

I would build walls
For miles around me
Around anything that hurt
Any sensitive category
Kept love at an arm's-length
It was natural to me
You did not agree

You said things like "Unhealthy"
And I took on the task
Of changing my pattern
All you did was ask
And the walls all came crashing
At a welcoming speed
I was convinced you'd never hurt me

And I used to cling to the back of your mind
But I must have let go
At the moment in time
When she offered careless physical joy
Both bouncing my heart around
Like a cheap rubber toy

And after countless
Hours
Of crying
Trying to forgive you
Believe you
Grow a spine and leave you
Grieve you
I've come to this conclusion

No one prepares you when choosing to stay
How to dare share a bed again
Keep demons at bay
She took something precious
That was just meant for me
Not for her eyes to see

After all the years you invested in me
All the love, tears, and possibilities
I realize that if the tables were turned around
You wouldn't leave me now

Just hold me

But if I wanted silence
I would whisper
And if I wanted loneliness
I'd choose to go
And if i liked rejection
I'd audition
And if I didn't love you
You would know

And why can't you just hold me
And how come it is so hard
And do you like to see me broken
And why do I still care

House of dreams

Reflections

well I've been down this road before, it's been one hell of a ride

the challenge is to balance on that fine line

- between the earth and sky

and I will wait for the morning sun til' the way is clear as day

- You criticized my choice, to stand up to my past

Hur ska man kunna resa sig om man aldrig faller?
Hur ska man någonsin kunna bli starkare om man inte prövas?
Ja, hur ska du kunna lära dig av alla fel utan att misslyckas.

Jag försöker tänka att jag inte faller, att jag står med båda fötterna på jorden och andas. Mina tankar kommer bara över mig ibland, och jag har inget svar på varför det blir så här. Jag antar att det är min prövning, jag antar att jag en dag förstår. Hela livet är en resa att lära sig av, man kommer ständigt misslyckas tills man lyckas.

Det är så här mitt liv går, inte längre än en cirkel. Jag skrattar, jag gråter, jag är lycklig, jag faller, jag reser mig. Förut kändes det som att jag bara ville ha en diagnos, ett namn på vad jag är, ett namn på mitt beteende, ett namn för mina tankar, ett namn som jag kan se på, ett namn jag kan skylla på. Ett namn som skulle få bära hela skulden för vad jag är.

Idag har jag tagit mig längre än det, jag behöver inget papper som beskriver mig, jag ska inte behöva förklara mig eller skylla på något. Jag är bara jag, helt enkelt. Ständigt sökande, ständigt vilsen.

Jag är inte längre ledsen för hur jag kan bli,
jag frågar inte någon i tomma intet varför det blir så här,
jag bara accepterar att jag blir så här,
och att det alltid mer eller mindre kommer vara kvar.

Secrets

There's a room inside your gut
Close the door and keep it shut
Let no daylight enter in
And the punishment begin

Who are you now to decide
Whether or not I can
Be exposed to what you hide
Just be a strong and silent man

But every wrong turn that you make will also be my mistake
Cos we're connected through our hearts
And the devastating part is that I foolishly defended you to myself
But secrets always have a way of coming out.

I'm beginning now to see
What you must have thought of me
In a body cast of glass
Life-changing information should just pass.

But I don't break that easily
And if you'd dare then you would see
That I've been carrying all the weight
Of the burdens on your plate.

But every wrong turn that you make will also be my mistake
Cos we're connected through our hearts
And the devastating part is that I foolishly defended you to myself
But secrets always have a way of coming out.

Last flower

It's in the way she fights her fears
It's in the way she hides her tears from me
It's in her eyes I see the changes
It's in the way she smiles so desperately
She is a wild flower, she is a deep sea
The tide will always bring her back to me
It's in the way she loses her mind
Running away leaving everything behind

Baby, I know wherever you go
I'll always be with you
I'll always be with you

She is the water in my hands
Chasing me out of my shadowlands
It's in her voice I hear the changes
It's in the way she sings but not for me
She is a broken flower, drifting upon the sea
Dancing through the night so flawlessly
This is the way I'm losing my mind
Running her way leaving everything behind

Baby, I know wherever you go
I'll always be with you
I'll always be with you
Whatever may come, wherever we go
I'll always be with you
I'll always be with you

She is the last flower in casual clichés
I'm grasping for her forever and always

Wake me up

Feeling my way through the darkness
Guided by a beating heart
I can't tell where the journey will end
But I know where it starts
They tell me I'm too young to understand
They say I'm caught up in a dream
Well life will pass me by if I don't open up my eyes
Well that's fine by me

So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost

I tried carrying the weight of the world
But I only have two hands
I hope I get the chance to travel the world
And I don't have any plans
I wish that I could stay forever this young
Not afraid to close my eyes
Life's a game made for everyone
And love is a prize

Ja det är väl inte så mycket som händer..

Ligger på altanen och försöker få mig lite färg, är ledig idag och solen skiner. Har dock tvättatuga, boooring. Så är rätt bunden för tillfället och kan inte göra så mycket annat. Ska diska och plocka lite mellan svängarna, har egentligen ingen lust med sånna saker, men det är väl så här tråkigt det är att växa upp?

Trivs på jobbet, men funderar på om det verkligen är det jag ska göra resten av mitt liv? Och alla lediga dagar går ut på att göra saket man inte hinner med då man jobbar, typ tvättsuga. Så så såååå tråkigt. Men än en gång, det är väl så här det är att bli stor.

- instagram

Vad var det som fick mig att falla?
Vad var det som fick mig att se?
Se något jag aldrig sett, känt något jag aldrig känt.

Var det under min period av tjock dimma?
Var jag på en tråd och balanserade?
Vad var det egentligen som hände, hann jag verkligen med?

Förlorade jag något på vägen?
Vann jag på det jag fann?
Snälla svara, för jag vet inte själv längre.

Tappade jag en del av mig?
Eller hittade jag mig själv?
Plockade han upp alla bitar efter mig, eller lämnade han efter nya?

Jag vet inte vem jag ska fråga, jag vet inte vem som kan svara,
det är så mycket jag vill fråga, det är så mycket jag vill ha svar på.

Finns det fel? Eller är allt rätt?
Känner jag efter för mycket, är jag för känslig?
Gör jag fel? Gör jag rätt?

Ge mig ett facit, säg hur jag ska bete mig,
rätta mig, hur ska jag egentligen vara?
Säg till när rätt ord faller ur min mun,

Allt jag vet är att det brister, det skär, det svider
jag vill inte falla, jag vill inte

Ja vem ska ge alla svar,
vem ska säga att allt kommer bli bra?

- två som väcker minnen och känslor!

- Om det känns bättre?

(old pic)

Till en början var det rätt skönt att andas i lugn och ro, men mot kvällen blev det rörigt i skallen igen och ensamheten kröp på. Men nu har jag fått vara själv, känner mig inte så tillfredställd som jag hade förväntat mig, snarare känns det bara ännu snurrigare i skallen. Går och grubblar och funderar lika mycket nu som hela veckan. Och hela månaden. Ja vad grubblar jag på? Allt, allt och absolut ingenting. Förstår inte att jag fortfarande står på benen.

Är hemma i alla fall, sovit hela natten, fast ändå inte utvilad. Ikväll kommer jag nog umgås med Mille, är såååå glad att han kommit hem igen!! Blir väl att se någon skräckfilm och käka massa tjockt, vi är båda smått låga i skallen, så varför käka tjockt ensam när man kan vara två?

- Sweet nothing

You took my heart and you held it in your mouth
And, with a word all my love came rushing out
And, every whisper, it's the worst, emptied out by a single word
There is a hollow in me now

So I put my faith in something unknown
I'm living on such sweet nothing
But I'm trying to hope with nothing to hold
I'm living on such sweet nothing
And it's hard to learn
And it's hard to love
When you're giving me such sweet nothing
Sweet nothing, sweet nothing
You're giving me such sweet nothing

It isn't easy for me to let it go
Cause
I've swallow every single word
And
Every whisper, every sigh
Eats away at this heart of mine
And there is a hollow in me now

And it's not enough
To tell me that you care
When, we both know the words are empty air
You give me nothing

- I need your love

I take a deep breath everytime I pass your door
I know you're there but I can't see you anymore
And that's the reason you're in the dark
I've been a stranger ever since we fell apart
And I feel so helpless here
Watch my eyes are filled with fear
Tell me do you feel the same
Hold me in your arms again

Now I'm dreaming, will ever find you now?
I walk in circles but I'll never figure out
What I mean to you, do I belong
I try to fight this but I know I'm not that strong
And I feel so helpless here
Watch my eyes are filled with fear
Tell me do you feel the same
Hold me in your arms again

I need your love
I need your time
When everything's wrong
You make it right

Imorgon far jag och lurven till stugan, vi far nog ganska tidigt, vill bara bort från bajs Luleå. Också vill jag vara ensam. Vilket jag kommer vara, helt ensam, för första gången i mitt liv. Jag längtar faktiskt. Det behövs just nu, känner att min skalle vill explodera, känns som att jag ska falla. Så det ska bli skönt att få andas och tänka ostört. Och jobb har jag tackat nej till, fick dåligt samvete, tänkte ringa upp och ta alla dagar och skita i stugan, men tog mig några sekunders betänketid och tänkte att det inte är värt att kollapsa. Så bra känner jag mig själv att jag kan lyssna på min kropp.

 

- little talks

I don't like walking around this old and empty house
So hold my hand, I'll walk with you, my dear
The stairs creak as I sleep, it's keeping me awake
It's the house telling you to close your eyes

Some days I can't even trust myself
It's killing me to see you this way

Cause though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

There's an old voice in my head that's holding me back
Well tell her that I miss our little talks
Soon it will all be over, and buried with our past
We used to play outside when we were young
And full of life and full of love

Some days I don't know if I am wrong or right.
Your mind is playing tricks on you my dear

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

Hey!
Don't listen to a word I say
Hey!
The screams all sound the same
Hey!

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

You're gone, gone, gone away
I watched you disappear
All that's left is a ghost of you
Now we're torn, torn, torn apart
There's nothing we can do
Just let me go, we'll meet again soon
Now wait, wait, wait for me
Please hang around
I'll see you when I fall asleep

Though the truth may vary
This ship will carry
Our bodies safe to shore

 

Nu är det såhär rörigt i huvudet igen, sådär rörigt att man måste sätta sig ner för att ta några andetag, slå på musik högt högt högt i lurarna, stänga ut verkligheten och försöka intala sig att röran städar sig själv. Ibland undrar jag om det finns några små mirakeltroll i hjärnan som städar upp efter mina tankar som sänker mig. Jag antar att jag är i den åldern där många funderingar kommer, fast ..det har ju alltid varit såhär.

Jag tänker på människor jag förlorat genom åren,
människor som gått bort,
människor som försvunnit.
Jag kan känna en oerhört saknad, speciellt en dag som idag.

- det går framåt!

- a

Hoppas du blir glad när du klickar dig in hit, för jag har egentligen inte så mycket att skriva mer än att jag älskar dig. Jag kanske inte är i ett så sinnesfulltbruk alla gånger, en del saker kan bli tokiga när jag öppnar min mun. Tänker mig inte riktigt för alla gånger. Men det blir så ibland, du är den där personen som rättar mig och får mig till det bättre tankarna. Puss

- 2009

 

Kan inte förstå att jag kunnat ha så fina naglar en gång i tiden?
Ja, det var en gång i tiden. Idag är jag en nagelbitare.

Vill ha sommar!

It's in the stars, it's been written in the scars on our hearts

Right from the start
You were a thief, you stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me, that weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Now you've been talking in your sleep oh oh
Things you never say to me oh oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love

Just give me a reason, just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent, and we can learn to love again
It's in the stars, it's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent, and we can learn to love again

I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine [Oh we had Everything]
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind [Yeah but this is happenin']
You've been havin' real bad dreams oh oh
You used to lie so close to me oh oh
There's nothing more than empty sheets between our love, our love
Oh our love, our love
Oh tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust, but our love's enough
You're holding it in
You're pouring a drink
No nothing is as bad as it seems
We'll come clean

Nyttiga kvällscitat

Ska upp fem imorgon, jobb jobb och jobb. Roligare helg kan man ha, men jag trivs, riktigt bra. Känns nyttigt och varierande att få vara på sjukhuset :) nu ska jag släcka ner och sova de få timmar som återstår tills klockan ringer.

Vart går man och ställer alla frågor till någon som vet alla svar?

Ja säg mig det. Jag kan grubbla och fundera så jag blir galen, ibland kan jag sakna att ha någon att bara slänga ur mig allt till. Allt som inte handlar om något, och allt som inte har någon mening, allt som bara far in i min skalle och fastnar. Jag vet inte om alla jag kunnat vända mig till har försvunnit eller om jag bara slutat prata. Det kanske handlar om att jag slutat skriva. Jag vet inte.

Men jag vet att det är något jag saknar, även fast det kanske bara handlar om mig, att jag bara slutat prata. Det känns som att det inte är värt det ändå, för vem orkar lyssna på mig? Så kan det kännas ibland, som om jag pratar för mycket, jag tänker för mycket, jag lägger märke till mycket, jag lägger små notisar i mitt huvud och sen allt grubblande.

Ja det är en känsla jag saknar, att känna mig tillfredställd i min tankeverksamhet. Jag kan starta på en novell, jag kan skriva ett kapitel, jag kan skriva två kapitel, men sedan tröttnar jag. Historian liksom dör ut, det tar bara stopp. Jag kan starta en konversation om hur underbara stjärnorna är och hur oändlig rymden är, vad finns egentligen där? Jag kan försöka få en annan människa att tänka ett steg längre om psykologi och etik, varför människor kan vara så grymma och vad får en annan människa att älska.

Det är egentligen bara småsaker allt handlar om, men jag älskar att tänka in i djupet, jag tror det är därför jag kan vara så känslig ibland. Men det är svårt att få någon att prata om allt sånt här, det är svårt att få en annan att ändra tankesätt eller försöka få någon intresserad.

Handlar det om att människor bara inte hittar ord att förklara sig på? Eller bryr sig igen bara?
Alla små saker, är väldigt stora för mig.
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till med alla frågor som jag inte hittar svar på.

 

 

Just give me a reason



''..I know the love that hold us bond will get me before i'm hitting the ground''

breakdown

But you cant stop nothing
If you got no control
Of the thoughts in your mind
That you kept in, you know
You don't know nothing
But you don't need to know
The wisdoms in the trees
Not the glass windows
You cant stop wishing
If you don't let go
But things that you find
And you lose, and you know
You keep on rolling
Put the moment on hold
The frames too bright
So put the blinds down low